Bästa småbilar under 100 000 kr

Yaris 2015–2017 har ett mycket gott rykte för problemfri drift, särskilt i hybridutförande. Motorutbudet (1.0 VVT-i, 1.33 VVT-i/1.5 från 2017 samt Hybrid 1.5 HSD) är kedjedrivna och kända för låg felbenägenhet. Serviceintervall är 12 månader/15 000 km och originaldelar som tändstift, filter och bromsar är billiga. Småskavanker förekommer, främst lätt läckande vattenpump eller kylvätskesvett på bensinarna vid 6–10 000 mil. Sök efter full Toyotaservice i boken; på hybriden förlänger en årlig hybridbatterikontroll garantin upp till 10 år.

Bränsleförbrukningen är låg för alla versioner, med hybriden ofta på 4,0–4,5 l/100 km i verklig körning. 1.0 ligger vanligtvis runt 5,5–6,0 l/100 km och 1.33 omkring 6,0–6,5 l/100 km, vilket håller bränslekostnaderna nere. Fordonsskatten är låg tack vare låga CO2‑värden (hybrid ~75–82 g/km, 1.0 strax under ~100 g/km) och försäkringen är normalt billig i småbilsklassen. Hybriden sliter bromsar långsamt tack vare regenerering, och kamkedja innebär ingen dyr kamremsbyte. Däck i 15 tum och enkla servicepunkter gör att totalkostnaden blir förutsägbar och under 100 000 kr finns många 2015–2016‑exemplar med rimlig körsträcka.

Yaris har 7 krockkuddar och stabilitetskontroll som standard och fick fem stjärnor i Euro NCAP (äldre protokoll). Från 2017 års facelift finns Toyota Safety Sense med autobroms, filvarning och automatiskt helljus, men många 2015–2016 saknar detta. ISOFIX finns på ytterplatserna bak och backkamera följer ofta med Touch 2‑multimediasystemet. Utrustningsnivåerna varierar, och farthållare samt LED‑/projektorstrålkastare är ovanliga utanför högre versioner. Sammantaget är skyddet gott för klassen, men aktiv säkerhet beror mycket på specifik utrustning.

Bagageutrymmet rymmer cirka 286 liter och baksätet är delbart 60/40, vilket räcker väl för vardagsärenden. Kupén har bra småförvaringar och två ISOFIX‑fästen, men sittdynorna är korta för längre resor. Vändradien är liten (omkring 10,2 m) och styrningen lätt, vilket gör den smidig i stadstrafik och vid parkering. Fjädringskomforten är mjuk i låg fart, men på motorväg märks mer vägbuller än i vissa konkurrenter. Hybriden går mycket tyst i stadstrafik med e‑CVT, medan 1.33 med manuell låda kan behöva varvas för att hänga med i omkörningar.

Fabia III (2015–2017) är generellt pålitlig, särskilt med bensinmotorerna 1.2 TSI (EA211) och 1.0 TSI som använder kamrem istället för de äldre kedjorna. Kontrollera att kamrem och vattenpump är bytta enligt tid/körsträcka (vanligt är 120 000–180 000 km eller 6–10 år beroende på motor och marknad) samt att service har skett årligen i stället för LongLife upp till 30 000 km/24 månader. DSG7-automaten (DQ200) kan ge ryck, slir och mekatronikstrul vid mycket stadskörning, så provkör i krypfart och i backe efter varm låda. Diesel 1.4 TDI är robust men ogillar korta körningar på grund av DPF‑regenerering och kan få EGR-problem. Mindre fel som slitna krängningshämmarlänkar och läckande AC‑kondensor förekommer, men de är billiga att åtgärda.

Ägandekostnaden är låg med snål förbrukning och billiga slitdelar. En 1.2 TSI i blandad körning ligger ofta runt 5,0–5,5 l/100 km och många bilar rullar på 185/60 R15-däck som är prisvärda. Fordonsskatten är vanligtvis låg för dessa årsmodeller (ofta under 1 000 kr/år beroende på CO2), och försäkringspremien är normalt modest. Räkna med kostnad för kamremsbyte inklusive vattenpump på cirka 6 000–9 000 kr hos fristående verkstad när det är dags. Undvik potentiell kostnadsbomb genom att granska DSG‑historik, då en kopplings- eller mekatronikreparation kan landa på 15 000–25 000 kr.

Modellen testades av Euro NCAP 2014 och fick 5 stjärnor, med 6 krockkuddar och ESC som standard. Autobroms (Front Assist) fanns som tillval och är värt att leta efter, särskilt i tättrafik. ISOFIX finns på de yttre bakplatserna, och vissa bilar har även förberedelse fram. Infotainmentet förbättrades runt 2016 med SmartLink/App‑Connect som ger Apple CarPlay/Android Auto, men det kräver rätt huvud­enhet och ibland licensaktivering. Halogenstrålkastarna med H7‑lampor är ok men inte klassledande, så uppgradera gärna lampor eller välj bil med bättre ljuspaket.

Fabia är ovanligt rymlig för klassen med 330 liters bagage i hatchbacken och hela 530 liter i Combi. Baksätet rymmer två vuxna utan problem och barnstolar är lätta att montera tack vare raka dörröppningar. Körkomforten är bäst med 15‑tumshjul där fjädringen sväljer ojämnheter väl, medan 17 tum kan bli stötigt. Ljudnivån är acceptabel men de 3‑cylindriga motorerna hörs på motorväg, särskilt vid 110–120 km/h. Smarta detaljer som isskrapa i tanklocket, stora flaskhållare och krokar i bagaget gör vardagen enklare.

i20 har generellt få allvarliga kända fel, särskilt med 1.2 MPI-bensinmotorn som använder kamkedja istället för rem. Serviceintervallet är normalt 12 månader eller ca 15 000 km, och många bilar från denna period har ett komplett stämplat servicehäfte tack vare 5‑årsgaranti från ny. Vanligt slitage kan visa sig som klonk från krängningshämmarlänkar eller bussningar i framvagnen vid högre miltal. Kopplingsslitage förekommer på 1.2 i stadstrafik, så provkör med backe och full belastning. Sammantaget är driftsäkerheten god, men historik och provkörning är viktiga för att undvika exemplar med eftersatt underhåll.

Bränsleförbrukningen är låg för klassen; 1.2 bensin ligger ofta runt 0,55–0,65 l/mil i verklig blandad körning. CO2‑värden kring cirka 112–125 g/km ger normalt rimlig fordonsskatt för årsmodellerna 2015–2017. Kamkedja innebär inget planerat kamremsbyte, och slitdelar som filter och bromsbelägg är billiga och lätta att få tag på. Försäkringarna är i regel låga för i20, och mycket av värdeminskningen är redan tagen på bilar under 100 000 kr. Totalekonomin blir därför stark jämfört med många konkurrenter i samma prisklass.

Hyundai i20 (2015) fick 4 stjärnor i Euro NCAP, med bra grundskydd men begränsad förarassistans enligt dåtidens protokoll. Sex krockkuddar, ISOFIX på baksätets ytterplatser och antisladd (ESC) är standard. Autobroms (AEB) och dödvinkelvarning fanns inte på dessa årsmodeller, vilket märks mot nyare småbilar. Från sent 2016 kunde vissa utföranden få 7‑tumsskärm med Apple CarPlay/Android Auto, men många bilar har enklare infotainment. Utrustningsnivåerna varierar kraftigt, så kontrollera att saker som farthållare, parkeringssensorer och värme i säten finns om det är viktigt.

För att vara en småbil är i20 mycket rymlig, med bra baksätesutrymme och en bagagelucka på omkring 326 liter. Sikt och lättkördhet är starka sidor, och svängradien på cirka 10,2 m gör den smidig i stan. Fjädringskomforten är god på 15‑tums hjul, men 16‑tums fälgar kan ge stötigare gång på dålig asfalt. Väg- och däckljud märks på motorväg, så provkör i 110–120 km/h om du pendlar långt. I nordiska exemplar är uppvärmda framstolar vanliga och hjälper vardagskomforten vintertid.

Rio 2015–2017 är i grunden driftsäker med enkla sugmotorer och kamkedja (t.ex. 1.2 MPI 84 hk). Kias 7‑år/150 000 km‑garanti gjorde att många bilar har full verkstadsservice – be om stämplar/kvittounderlag och serviceintervall på 1 år/15 000 km. Vanliga småfel är läckande A/C‑kondensor, slitage på koppling (särskilt 1.2 manuell i stadskörning) och busningar i bakvagnen som kan börja knarra. Rost på bromsskivor/ok förekommer på bilar som gått korta sträckor. Sammantaget få allvarliga motor/drivlineproblem, men åldersrelaterade småsaker drar ned betyget något.

Ägandekostnaden är låg tack vare modest förbrukning och billig service. 1.2 bensin drar i verkligheten ca 5,5–6,0 l/100 km (1.4 automat snarare 6,5–7,5), och skatten enligt äldre system är oftast några hundralappar per år. Kamkedja betyder inga dyra kamremsbyten och däck i dimensioner runt 185/65 R15 är billiga. Försäkring brukar vara låg i småbilsklassen och många slitdelar är prisvärda. Räkna dock med att en A/C‑kondensor eller koppling kan äta upp en årsbesparing – i snitt är totalekonomin ändå mycket stark.

Rio klarade 5 stjärnor i Euro NCAP 2011, men 2017 års generation fick 3 stjärnor utan Safety Pack och 5 med AEB‑paket. De flesta svenska bilar har ESC, sex krockkuddar, Isofix och ofta värme i säten och ratt samt Bluetooth och ibland farthållare. Autobroms, filhållning och dödavinkel saknas på många exemplar, och LED‑ljus förekommer sällan. Belysningen är oftast halogen och bara medelmåttig på landsväg. Därför är grundsäkerheten okej men den aktiva säkerhetsutrustningen känns daterad jämfört med nyare konkurrenter.

Praktiken är bra för klassen med 5 dörrar och bagagevolym på 288 liter (gen 3) upp till 325 liter i 2017 års nya generation, samt delbart 60/40‑baksäte. Lätt styrning och vändcirkel kring 10,4 m gör den smidig i stan och lätt att parkera. Komforten är acceptabel på 15‑tums hjul, men bullernivån stiger märkbart över 100–110 km/h. Framstolarna är okej för vardagspendling, men långresor avslöjar begränsat svankstöd och en något fast sittdyna. Förvaringsfack och Isofix på ytterplatserna bak underlättar vardagen.

Fiesta är i grunden robust, särskilt med manuell låda och regelbunden service enligt 20 000 km/12 mån-intervall. 1.0 EcoBoost har ett våtgående kamremssystem (kamrem i olja) som ska bytas senast vid ca 10 år/150 000 km och kräver rätt oljespec (WSS‑M2C948‑B) för att undvika remnedbrytning och igensatt oljesil. Automatlådan Powershift (DPS6) kan drabbas av ryckningar, slirande kopplingar och TCM-fel och bör undvikas om långsiktig driftsäkerhet är prioriterad. Det finns också en känd dörrlås-återkallelse på många exemplar från dessa år, så kontrollera att åtgärden är utförd. Mindre fel som tändspolar, lambdasonder och slitna länkarmar förekommer men är normalt sett billiga att åtgärda.

Bränsleekonomin är stark i klassen: 1.0 EcoBoost landar ofta på 5,5–6,5 l/100 km i verklig körning, medan 1.25 Duratec brukar ligga på 6,5–7,5 l/100 km. Försäkringen är oftast låg och reservdelar samt servicekostnader är rimliga tack vare god tillgång på eftermarknadsdelar. Fordonsskatten är generellt låg för dessa årsmodeller, ofta runt 300–800 kr/år beroende på CO₂. Större kostnadsposter att planera för är kamremsbyte på 1.0 EcoBoost (våtrem), vilket kan hamna runt 12–18 000 kr inklusive arbete, och kamrem/vattenpump på 1.25 som normalt är billigare. Väljer du bort Powershift och hittar ett exemplar med komplett servicebok kan totalkostnaden hållas mycket attraktiv under flera år.

Fiesta fick 5 stjärnor i Euro NCAP enligt den dåvarande testproceduren, med stabil passiv säkerhet i småbilsklassen. De flesta bilar har ESC, flera krockkuddar (ofta sju inklusive knäkudde) och ISOFIX på ytterplatserna bak. Förarassistans är dock begränsad i 2015–2017: automatisk nödbroms (AEB), filhållning och döda-vinkelvarnare är sällsynta eller saknas helt. Utrustningsnivåerna kan variera stort; Titanium och liknande kan bjuda på farthållare, klimatanläggning och Fords Quickclear-värmd vindruta som är mycket praktisk vintertid. SYNC‑infotainment med Bluetooth finns ofta men upplevs ibland som långsamt och kan behöva mjukvaruuppdatering.

Kupén är funktionell med bra sikt och enkel manövrering, och svängradie runt ca 10 m gör den smidig i stan. Bagageutrymmet är godkänt för klassen på cirka 290 liter och 60/40-delbart baksäte ger viss flexibilitet. Baksätet är dock trångt för vuxna och barnstolar kräver viss planering, särskilt bakom långa förare. Fjädringskomforten är trivsam i låg fart men motor- och vägbuller märks mer i motorvägsfart, särskilt med större hjul. Stolarna ger okej stöd för kortare resor, men sittdynan kan upplevas kort vid längre körningar.

Corsa E är generellt driftsäker men förlitar sig mycket på regelbundna oljebyten för att hålla kamkedjan frisk, särskilt på 1.0 Turbo och 1.4 bensin – lyssna efter kedjerassel vid kallstart. 1.3 CDTI-dieseln trivs dåligt med kortkörning och kan få EGR/DPF-problem som märks som ojämn gång och regenereringar som avbryts. Vanliga småfel är läckande termostathus, tändspolar som ger misständningar och slitna krängningshämmarlänkar som orsakar klonk. Infotainmentsystemet IntelliLink kan ibland frysa och bli segt om det inte har senaste mjukvaran. En komplett servicebok med oljebyte minst varje 1 år/15–20 000 km är att föredra, även om officiellt intervall kan vara upp till 30 000 km.

Förbrukningen är låg för klassen: 1.0 Turbo ligger ofta kring 5,0–5,5 l/100 km och 1.4 bensin kring 5,5–6,2 l/100 km vid blandad körning, medan 1.3 CDTI kan nå under 5,0 l/100 km vid landsväg. Försäkring och vägskatt är normalt sett beskedliga tack vare relativt låg vikt och CO2-utsläpp (många bensinare ligger runt 110–130 g/km). Servicekostnaderna är rimliga och en årlig basservice hos fristående verkstad landar ofta omkring 3 000–5 000 kr beroende på åtgärder. Förbrukningsdelar är billiga; exempelvis kostar en uppsättning främre bromsskivor och belägg ofta under 1 500–2 000 kr i delar. Potentiella kostnadsdrivare är dock DPF/EGR på diesel, AC-kondensor och koppling som kan göra en billig bil dyr om de ger upp.

Corsa E fick 4 stjärnor i Euro NCAP (2014) vilket är okej men under de bästa i segmentet, främst då autobroms saknas i denna generation. Den kan dock vara utrustad med Forward Collision Alert, filvarning och trafikskyltsigenkänning – kontrollera att bilen faktiskt har dessa paket. Sex krockkuddar och ESP är standard, och två ISOFIX-fästen bak gör den familjevänlig för småbarn. Från cirka modellår 2016 finns IntelliLink R4.0 med Apple CarPlay/Android Auto, vilket höjer användarvänligheten avsevärt. Välj exemplar med dimljus, farthållare och parkeringssensorer om du prioriterar utrustning i vardagen.

Kupén är rymlig för en småbil och bagageutrymmet på cirka 285 liter räcker för vardagsärenden och barnvagn i kompaktklass. Fem dörrar rekommenderas för enkel i- och urstigning, och 60/40-delbart ryggstöd underlättar lastning. Fjädringskomforten är mjuk nog för svenska vägar och den lätta styrningen gör den smidig i stadstrafik, men vägbuller märks mer i motorvägsfart. Välutrustade exemplar kan ha värme i ratt och säten samt AGR-stolar som ger bättre långfärdskomfort. Sikten bakåt är medelbra – parkeringssensorer eller kamera är därför en välkommen hjälp.

Clio IV 2015–2017 är i grunden pålitlig, men kvaliteten varierar tydligt med motorval och skötsel. 0.9 TCe har kamkedja som kan börja rassla vid kallstart om oljebyten slarvats och fel oljeklass använts. 1.2 TCe (H5Ft) är känd för kedjeslitage och ibland hög oljeförbrukning; undvik eller kräv dokumentation på åtgärder. Dieseln 1.5 dCi är robust men kräver kamremsbyte enligt serviceplan (ofta kring 6 år/120–160 000 km) och mår bäst av regelbunden landsvägskörning för att hålla EGR/DPF rent. EDC-dubbelkopplingslådan förekommer och kan rycka eller tveka; provkör i köfart och kontrollera att mjukvaruuppdateringar och kopplingsinlärning är gjorda.

Bränsleekonomin är stark för klassen: TCe 90 ligger ofta runt 5,5–6,0 l/100 km i verklig körning, medan 1.5 dCi kan hamna kring 4,5–5,0 l/100 km. Skatt och försäkring är normalt låga för en småbil och servicepriserna är rimliga hos fristående verkstäder. Reservdelar som bromsskivor/belägg och länkarmar är billiga, och däck i 195/55 R16-nivå kostar sällan mycket. Välj enkel specifikation och manuell låda om du vill minimera risken för dyra reparationer på sikt. Ett komplett serviceprotokoll med oljebyte varje 12:e månad/30 000 km minskar risken för kedjeproblem och oförutsedda utgifter.

Clio IV fick 5 stjärnor i Euro NCAP 2012, med sex krockkuddar och ESC som standard. Aktiva förarassistenter är däremot begränsade på bilar från 2015–2017; autobroms och filhållning är sällsynta eller saknas. Många exemplar har farthållare, hastighetsbegränsare och parkeringssensorer, och efter facelift 2016 fanns LED-strålkastare som tillval för bättre ljus. ISOFIX finns på ytterplatserna bak och ofta även på passagerarstolen fram, vilket underlättar barnstolsmontering. Infotainmentsystemet R-Link ger navigation och Bluetooth, men kan vara segt och må bra av senaste mjukvara för stabilitet.

För storleksklassen är den praktisk: bagageutrymmet ligger runt 300 liter och baksätet fälls 60/40. Kupén är tillräckligt tyst i landsvägstempo och fjädringen är komfortorienterad, vilket gör den behaglig på grova svenska vägar. Baksätesutrymmet är medel; personer över cirka 185 cm kan få begränsat knäutrymme bakom en lång förare. Styrning och pedaler är lätta, och den snäva vändradien gör den smidig i stadstrafik och vid parkering. Nackdelen är små förvaringsfack i kupén och att 0.9 TCe kan kännas seg med full last eller vid omkörningar på motorväg.

PureTech-motorerna (EB2) har våtkamrem som kan brytas ned av olja, och PSA har sänkt kontrollintervallet till cirka 6 år/100 000 km på många exemplar. Be om bevis på remkontroll eller rembyte samt regelbundna oljebyten med rätt PSA-specifikation; långa intervaller ökar risken för partiklar i oljesilen. Termostathus i plast kan börja läcka kylvätska på vänster sida av motorn, något som ofta syns som rosa avlagringar. Det finns även rapporter om tändspolar som ger misständning och uppdateringar av motor- och infotainmentsmjukvara som förbättrar gång och stabilitet. En välstämplad servicebok och kvitto på kampanjer som kontroll av kamrem i olja från 2020-talet är starka plus.

1.2 PureTech 110 drar i verkligheten ofta omkring 0,5–0,6 l/mil (4,5–5,5 l/100 km), vilket håller bränslekostnaden låg. Fordonsskatten för många 2015–2017-bilar ligger typiskt runt 360–600 kr per år tack vare CO2-siffror kring 104–110 g/km. Ordinarie service är förhållandevis billig (cirka 3 500–5 500 kr hos oberoende verkstad), men planera för kamremsbyte i olja som kan kosta 8 000–15 000 kr. Försäkringspremierna är generellt överkomliga och däck i dimension 195/55 R16 är prisvärda. Totalt sett blir kalkylen stark så länge kamremmen hanteras proaktivt och serviceintervallen hålls korta (max 1 år/1 500 mil).

208 har 5 stjärnor hos Euro NCAP (2012-protokoll), men saknar oftast modern autobroms som standard i denna åldersklass. Active City Brake fanns som tillval och är inte alltid monterat, och system som filhållning och dödavinkel saknas i regel. Du får sex krockkuddar, ESP och ISOFIX på ytterplatserna bak, vilket är bra basnivå. Faceliften 2015 gav uppdaterad pekskärm med Apple CarPlay och på sena 2016–2017-bilar finns ofta även Android Auto, plus utrustning som parkeringssensorer och backkamera. Svenska bilar har ofta stolsvärme och vinterpaket, men kontrollera att allt fungerar i infotainmentsystemet.

Bagageutrymmet är konkurrenskraftiga 285 liter och baksätet fälls 60/40, men benutrymmet bak är snålt för vuxna. Styrningen är lätt i stan och vändcirkeln runt 10,4 meter gör parkering enkel. Fjädringskomforten är bäst på 15–16-tums hjul; 17-tum kan upplevas stötigare på ojämna vägar. Den lilla i-Cockpit-ratten ger kvick känsla men passar inte alla kroppslängder, så provsitt noga. Ljudnivån är acceptabel i klassen men kan bli märkbart högre över 100–110 km/h.

Polo 2015–2016 med EA211 1.2 TSI är i grunden pålitlig om den servats i tid, och den här motorn använder kamrem snarare än kedja. Full servicehistorik är viktigt, och bilar som gått på fasta intervaller (t.ex. årligen/15 000 km) åldras ofta bättre än de som körts på LongLife upp till 30 000 km. Vanliga svagheter är läckage från vattenpump/termostathus efter 6–10 år eller runt 8–12 000 mil, ofta synligt som rosa glykolspår. DSG7 (DQ200, torrkoppling) förekommer och kan visa ryck vid krypkörning eller tvekan vid start i backe, så provkör noggrant från stillastående. Kamremsintervall ligger ofta kring 210 000 km eller 6–10 år beroende på motor/marknad, så kontrollera ålder och kvitto på byte.

Bränsleförbrukningen är låg för klassen: 1.2 TSI hamnar i verkligheten ofta kring 0,6–0,65 l/mil, medan 1.0 MPI ligger snäppet lägre men är slöare. Skatt och försäkring är normalt måttliga och slitdelar som 15-tumsdäck och bromsar är billiga. Planera för kamremsbyte inklusive vattenpump när åldern närmar sig, ofta en post på cirka 6–10 000 kr hos fristående verkstad. DSG-reparationer kan bli dyrare vid problem (flera tiotusentals kronor), vilket gör manuell växellåda mer förutsägbar kostnadsmässigt. Diesel 1.4 TDI är snål men kan dra med sig partikelfilter/EGR-kostnader om bilen mest körs korta sträckor.

Modellen har fem stjärnor i Euro NCAP (2014) och standard med sex krockkuddar, ESC och ISOFIX bak. Autobroms (Front Assist) fanns som tillval från faceliftgenerationen, men många svenska bilar saknar det, så kontrollera i menyerna eller efter radar i fronten. Infotainment uppgraderades runt 2015/2016 och vissa bilar har MIB2 med App‑Connect (Apple CarPlay/Android Auto), men funktionen kan kräva aktiveringskod. Vanliga exemplar har halogenstrålkastare som är okej; bi‑xenon ger märkbart bättre ljus om det finns. Utrustningsnivån varierar mycket (t.ex. farthållare och klimatautomat), så jämför specifika exemplar noga.

Bagageutrymmet rymmer cirka 280 liter och många bilar har delbart ryggstöd 60/40 samt dubbel lastgolv, vilket gör ytan användbar. Fem dörrar underlättar vardagen, medan tredörrars ger trängre åtkomst bak; två ISOFIX‑fästen finns på ytterplatserna bak. Fjädringskomforten är god för klassen, särskilt med 15‑tumshjul, och bullernivån på motorväg är väl dämpad. Baksätet räcker för två vuxna men blir trångt för längre personer, medan förarplatsen erbjuder bra sikt och justerbarhet. Den tajta svängradien runt 10,6 m och lätt styrning gör den smidig i stadstrafik och parkering.

Swift är känd för hög driftsäkerhet, särskilt med 1,2-liters K12B-motorn som har kamkedja och enkel konstruktion. Få kända fabriksfel finns och de flesta problem handlar om normalt slitage som hjullager bak eller länkarmsbussningar. Sök exemplar med fullständig servicebok och intervall kring 12 månader/15 000 km för att säkerställa regelbundna oljebyten. AllGrip (4x4) är robust i normal användning men kräver jämnt slitna däck runtom för att inte belasta systemet. Swift Sport 1.6 är också pålitlig men kan ha dyrare kopplings- och bromsslitage om den körts hårt.

Totalkostnaden är låg tack vare snåla motorer, enkla servicejobb och billiga slitdelar. 1.2 manuell drar i verkligheten ofta cirka 5,0–5,8 l/100 km, medan 4-stegad automat och AllGrip kan lägga till 0,5–1,0 l/100 km. Försäkring och fordonsskatt är vanligtvis låga för denna klass, vilket håller månadskostnaden nere. Däckdimensioner som 185/55 R16 är rimligt prissatta och bromsdelar är billiga att byta. På begagnatmarknaden finns 2015–2017 ofta mellan cirka 70 000 och 95 000 kr, vilket passar väl under budgettaket.

Modellen hade 5 stjärnor i Euro NCAP när den testades runt 2010, men det var enligt äldre protokoll. Den saknar moderna förarassistanssystem som autobroms, filhållning och dödavinkelvarning i de flesta utföranden 2015–2017. Standard är oftast sex krockkuddar, ESP, ISOFIX och ibland farthållare samt sätesvärme i nordiska bilar. Halogenstrålkastare ger okej men inte klassledande ljusbild, och backkamera är ovanligt förekommande. Multimediasystemet är enkelt med Bluetooth-telefoni på många bilar men sällan med modern smartphone-integration.

Som småbil är den lättkörd och smidig i stan med tight styrning och liten vändradie. Bagageutrymmet är begränsat till cirka 211 liter, vilket räcker för vardagsärenden men kräver planering för större last. Baksätet är trångt för vuxna och sittdynorna korta, men 60/40-delning ger viss flexibilitet. Ljudnivån på motorväg är högre än medel och 1.2:an varvar relativt mycket i 110 km/h då sexväxlad låda saknas. Fjädringskomforten är fast men inte obekväm, och stolarna ger okej stöd på kortare till medellånga resor.