Mercedes-Benz CLS

Vad recensenterna är överens om

Testerna är i stort eniga: CLS är en snygg, tystgående långfärdsbil där formen fått gå före funktionen. Sexcylindriga motorer med mildhybridstöd hyllas nästan genomgående för att de drar undan bilen kraftfullt och nästan ljudlöst. Kupén beskrivs som påkostad och full av teknik. Kritiken samlas kring den sluttande taklinjen som äter takhöjd bak, ett bagageutrymme som är litet för bilens storlek och ett prispåslag mot en likvärdig E-klass. Flera tester påpekar också att bilen kör mer avspänt än utsidan lovar – den är byggd för att rulla långt, inte för att jagas på krokig väg.

Vad recensenterna är överens om

Testerna är eniga om att CLS säljs på formen och att den håller vad linjerna lovar i kupén: material och passform beskrivs genomgående som påkostade. Som långfärdsbil får den beröm i nästan varje test – tystgående, stabil i motorvägsfart och med motorer som har gott om kraft, från V6-dieseln till den handbyggda AMG-V8:an. Kritiken samlas kring den låga takhöjden baktill, en väghållning som inte är i närheten av lika sportig som utseendet antyder och höga kostnader för bil, tillval och service. Flera recensenter landar i samma slutsats: det här är en bekväm resmaskin med coupélinjer, inte en förarbil.

Vad recensenterna är överens om

Testerna är eniga om att CLS först och främst säljs på formen. Den fyrdörrars kupélinjen sticker ut från allt annat Mercedes byggde vid samma tid. Nästan varje test lyfter att bilen kör bättre än en ren stilövning brukar göra. Under skalet sitter E-klassens teknik, vilket recensenterna ser som en styrka: den rullar tystgående och långt, med en fjädring som sväljer dåligt underlag. Kritiken samlas kring takhöjden i baksätet, att stilen kostar extra jämfört med en E-klass och en kupé som med åren känns omodern.