Mercedes-Benz S-Klass

Vad recensenterna är överens om

Med 31 tester bakom sig är bilden ovanligt entydig: den här S-klassen beskrivs genomgående som mätstickan för stora lyxbilar. Testerna är överens om att luftfjädringen slätar ut vägen på ett sätt få bilar klarar, att kupén känns påkostad in i minsta detalj och att bilen är förvånansvärt lättmanövrerad för sin längd. Kritiken samlas kring skärmberoendet, de pekkänsliga rattknapparna, förarassistans som beter sig ryckigt och en prislapp där mycket av den mest omtalade tekniken ändå ligger på tillvalslistan. Flera tester påpekar också att bilen fungerar lika bra att köra själv som att bli körd i, vilket inte gällt alla föregångare.

Vad recensenterna är överens om

Testerna är samstämmiga om vad den här bilen är byggd för: långa sträckor i hög fart med minimal ansträngning. Luftfjädringen och den tysta gången återkommer i nästan varje test, liksom att V8-motorerna ger fart utan att bilen låter ansträngd. Kupén beskrivs genomgående som påkostad och fullmatad med teknik, även om ett par tester tycker att det finns dyrare känsla att få i klassen. Kritiken samlas kring storleken i trängre trafik, ett baksäte som är svårt att komma in i och driftkostnader som matchar nypriset.

Vad recensenterna är överens om

Testerna är samstämmigt imponerade: den här S-klassen beskrivs genomgående som mätstocken i lyxklassen. Det som återkommer i nästan varje test är komforten – fjädringen sväljer ojämnheter utan att bilen känns lös. Ljudnivån i kupén är låg även i höga farter. Materialen och passformen får beröm i test efter test, liksom motorerna som drar starkt och nästan omärkligt tillsammans med automatlådan. Kritiken samlas kring ägandekostnaderna, att bilen känns stor och tung i trängre sammanhang, ett multimediasystem flera tycker är krångligt och ett bagageutrymme som är litet i förhållande till bilens yttermått.

Vad recensenterna är överens om

Testerna är samstämmigt imponerade av hur mjukt och tyst den femte generationens S-klass rullar. Åkkomforten och den dämpade ljudnivån i motorvägsfart återkommer som modellens starkaste kort, tillsammans med en kupé som känns påkostad och gedigen. Kritiken samlas kring driftkostnaderna: service, däck och bränsle kostar rejält. Den avancerade tekniken är dyr att laga när den krånglar. Flera tester påpekar också att bilen känns lika stor som den ser ut och att både formspråk och skärmsystem hunnit åldras. Underlaget är delvis tunt, men på dessa punkter drar recensenterna åt samma håll.

Vad recensenterna är överens om

De få tester som finns är samstämmiga om att W220 ligger i toppskiktet bland stora lyxbilar. Byggkvalitet, tekniknivå och komforten på långa sträckor lyfts fram genomgående. Bilen beskrivs som mindre pompös än föregångaren utan att ge upp något i utrymme eller utrustning. Dieslarna får särskilt beröm. Kritiken samlas kring driftkostnaderna och de småfel som återkommer på de tidigaste årsmodellerna. Underlaget är tunt, men riktningen är tydlig: en bil som imponerar att åka i och kostar därefter att äga.