MINI Countryman

Vad recensenterna är överens om

Testerna är överens om att Countryman har vuxit ordentligt, men att den ändå behållit tillräckligt av Mini-karaktären i styrning och känsla. Beröm återkommer för utrymmet: kupén är rymlig, baksätet flexibelt och bagageutrymmet större än förr. Designen inne och ute lyfts genomgående som modellens starkaste kort, med den runda OLED-skärmen som blickfång. Kritiken samlas kring att nästan allt styrs via skärmen, en stel fjädring på de sportigaste versionerna, materialval som inte matchar prislappen och ett pris som stiger snabbt.

Vad recensenterna är överens om

Testerna är överens om att den andra generationens Countryman äntligen blev stor nog för en familj, utan att tappa MINI-känslan i ratten. Den beröm som återkommer i nästan varje test handlar om väghållningen, den rymligare kupén med stort bagageutrymme och en interiör som känns ett steg mer påkostad än i de mindre modellerna. Kritiken samlas kring den stela fjädringen, ljudnivån på motorväg, en del krångliga reglage och ett pris som drar iväg med tillvalen. Flera recensenter beskriver den som en bil för den som vill ha något med attityd och körglädje, inte för den som sätter komfort främst.

Vad recensenterna är överens om

Testerna är eniga om att Countryman löser MINI-märkets största problem: här finns fyra dörrar, plats för en familj och ett bagageutrymme som duger till vardags, utan att bilen tappar den kvicka känslan bakom ratten. Den styr snabbt och lutar lite i kurvorna för att vara en högre byggd bil, vilket återkommer i nästan varje test som det som skiljer den från vanliga småcrossovers. Kritiken samlas kring den hårda fjädringen, motorer som hörs för mycket i kupén och en reglagelösning som få tycker är logisk. Flera tester pekar också på att priset klättrar snabbt så fort tillvalslistan öppnas, medan driftskostnaderna i gengäld är låga. Helhetsbetygen landar därför oftast i mitten: en bil man väljer för formen och körkänslan snarare än för komforten.