Toyota Hilux

Vad recensenterna är överens om

Testerna är eniga om att nionde generationens Hilux i grunden är en genomarbetad ansiktslyftning, inte en ny bil – plattformen känns igen och det märks. Beröm får framför allt terrängförmågan – den återkommer i nästan varje test som fortsatt mycket stark – och den uppdaterade instrumentpanelen med tydligare reglage. Kritiken samlas kring den trånga kupén och det snålt tilltagna flaket, en fjädring som studsar på ojämn väg och tydliga prishöjningar. Den eldrivna varianten möter svalast mottagande i de få tester som kört den, där räckvidd och dragvikt anses för begränsade för en arbetsbil. Bilden är delvis tunn eftersom flera tester nöjer sig med korta omdömen.

Vad recensenterna är överens om

Testerna är samstämmiga: Hilux är en arbetsbil först och främst. Den sidan sköter den utan invändningar. Terrängförmågan, lastnyttan och ryktet om att den håller återkommer i nästan varje test som modellens starkaste kort. Kritiken samlas kring en hård och skumpig fjädring med tomt flak, en högljudd dieselmotor, blygsam acceleration och en kupé med daterat multimediasystem. Flera tester påpekar också att prislappen på de påkostade versionerna inte matchas av utrustningen. Den samlade bilden är en robust och pålitlig pickup som kör sämre på asfalt än de nyare konkurrenterna.

Vad recensenterna är överens om

Underlaget är tunt – bara fyra tester – men de som finns pekar i samma riktning. Hilux Double Cab köps för sin tålighet. Recensenterna beskriver den genomgående som ett arbetsfordon först och en familjebil i andra hand. Ansiktslyften 2011 och uppdateringen 2012 framställs som förbättringar i marginalen snarare än något omtag: nya motorer, lite trevligare kupé, mer utrustning. Kritiken samlas kring en enkel inredning, klena motorer i de tidigaste åren och säkerhetsutrustning som dröjde innan den fanns i hela programmet.