Mercedes-Benz C-Klass

Vad recensenterna är överens om

Testerna beskriver en C-klass som lyckas bäst som lyxbil och mindre bra som sportsedan. Interiören återkommer som modellens starkaste kort: materialen och den nya stora skärmen lyfts i så gott som varje test. Elbilsversionen får det varmaste mottagandet för sitt mjuka, tysta gångsätt, medan bensin- och AMG-varianterna genomgående får kritik för en stum fjädring. Kritiken samlas i övrigt kring hög vikt, en styrning som säger lite om vägbanan och en räckvidd i elbilen som bara når godkänt. Underlaget spänner över flera olika varianter, så bilden av modellen som helhet är splittrad.

Vad recensenterna är överens om

Testerna är samstämmiga om att den här C-klassen är byggd för komfort och teknik snarare än för fart i kurvorna. Nästan varje test lyfter kupén: skärmarna, designen och den tysta, mjuka gången i marschfart får den att kännas som en mindre S-klass. Kritiken samlas kring de pekkänsliga reglagen, fyrcylindrarnas ljud när man trycker på, enstaka billiga plastdetaljer och ett högt pris med lång tillvalslista. Genomgående konstateras att en BMW 3-serie är roligare att köra, medan C-klassen tar poäng på ro och långfärdskomfort.

Vad recensenterna är överens om

Med 68 tester är bilden ovanligt tydlig: recensenterna är eniga om att den här C-Klassen tog ett stort kliv i kupékvalitet och att den framför allt är en bekväm, tystgående långfärdsbil. Interiören beskrivs genomgående som påkostad, med en design som lånar från större Mercedes-modeller och med en utrustningsnivå som är generös redan från start. Kritiken samlas kring de fyrcylindriga motorernas ljudbild, ett multimediasystem som känns krångligt och daterat, en fjädring som blir hoppig utan luftfjädringstillvalet och en lång, dyr tillvalslista. Testerna är också överens om att den inte är den roligaste i klassen att köra – styrningen säger lite om greppet och en BMW 3-serie pekas gång på gång ut som den mer engagerande bilen. Flera brittiska tester lyfter dessutom återkallelser och kvalitetsproblem, särskilt på de tidiga årsmodellerna.

Vad recensenterna är överens om

Testerna är samstämmiga om att den här C-klassen var ett tydligt lyft mot föregångaren, framför allt i bygg- och materialkvalitet. Återkommande beröm får den lugna gången på landsväg och motorväg, den snygga linjen och de snåla CDI-dieslarna. Nästan varje test ställer bilen mot BMW 3-serie och landar i samma slutsats: mercedesen är behagligare att färdas i, men mindre skarp och engagerande att köra. Kritiken samlas kring trång baksits, fyrcylindriga motorer som låter ansträngt och en fjädring som blir stötig i sport- och AMG-utförande. AMG-modellerna står i en klass för sig och hyllas genomgående för V8:ans kraft och ljud.

Vad recensenterna är överens om

Testerna är överens om att det här var den C-klass som på allvar började utmana BMW 3-serie: snygg kaross, ett chassi som faktiskt går att köra fort med och en kupé som bröt mot den tidigare grå stilen. Motorutbudet får beröm brett igenom. Kombin lyfts fram som den mest användbara varianten med ett stort bagageutrymme. Kritiken samlas kring byggkvalitet och fel som återkommer i flera tester, höga priser, dyra verkstadsbesök och tidiga bensinmotorers stora törst. Underlaget är delvis tunt – flera av testerna stannar vid betyg och korta plus- och minuslistor – men mönstret pekar tydligt åt att det är en trevlig bil att köra med en tveksam kvalitetsryggsäck.