Bästa bensinbilar som är tysta

Den kombinerar låg vindbrusnivå med väl dämpat vägbuller och en mjuk drivlina, där V6-bensin (55 TFSI) är allra mest silkeslen. För bästa tystnad: leta efter akustikglas och 18–19-tums hjul med komfortinriktade däck.

Testerna är samstämmiga om att kupén är generationens starkaste kort: material, passform och tystnad hör till klassens bästa. På väg är helhetsintrycket en tystgående långfärdsbil som sväljer mil utan ansträngning. I kombiform hyllas lastutrymmet genomgående. Kritiken samlas kring den tröga automatlådan, de två pekskärmarna som kräver blicken från vägen, en dyr tillvalslista och att bilen känns distanserad bakom ratten jämfört med BMW 5-serie. De starka varianterna skiljer sig åt i tonläge: recensenterna beskriver S6 som väldigt snabb men känslomässigt sval, medan RS6 återkommande får beröm för att kombinera supersportprestanda med plats för familj och hund. Flera begagnattester noterar dessutom att modellen fått anmärkningar på tillförlitligheten.

• +Styrka:

  Kombivarianterna tar mycket last och baksitsen räcker till två vuxna bakom en lång förare.

• −Svaghet:

  Automatlådan tvekar i låg fart och vid igångkörning, särskilt ihop med dieselmotorerna.

• −Svaghet:

  Grundpriset är högt och tillvalslistan drar snabbt upp slutsumman ytterligare.

• −Svaghet:

  Flera begagnattester pekar på svaga tillförlitlighetssiffror för generationen.

Där testerna går isär: Kördynamiken delar recensenterna. Vissa tycker att S6 vässar sig fint i kurvor och att RS6 känns roligare än vad accelerationssiffrorna antyder, andra beskriver samma bilar som drama-fria och tycker att vikten till slut tar över – där lyfts BMW M3 Touring fram som den mer underhållande. Samma spretighet gäller komforten: en del kallar åkkomforten utmärkt även på stora hjul, medan andra tycker att fjädringen är stötig och sämre polerad än konkurrenternas.

• Kontrollera däckens slitage för cupping/fjädering bak – cuppade däck ger ett dovt muller som låter som hjullager.
• Efter vindrute- eller sidorutebyte: säkerställ att akustiklaminerat glas monterats, annars ökar vind- och trafikbrus.
• Panoramasoltak kan ge mer vindresonans och knäppningar över ojämnheter än plåttak – provkör i motorvägsfart.
• Dubbelkopplade S tronic kan upplevas ryckiga vid krypkörning; provkör i låg fart för att bedöma vibrationsnivåer.
• Undvik aggressiva UHP-sportdäck eller grova allseason-mönster om fokus är låg ljudnivå; välj komfortinriktade mönster.

De fyrcylindriga B48 och sexcylindriga B58 motorerna tillsammans med ZF:s 8-stegade automat ger mycket låg ljud- och vibrationsnivå i vardagskörning. Faceliften 2020 lade till 48V-mildhybrid på flera bensinversioner, vilket ytterligare jämnade ut start/stopp och sänkte bullernivån i stadstrafik.

Testerna är påfallande eniga: G30-generationen av 5-serien är en av klassens mest kompletta bilar, med höga betyg i nästan varje test. Det som återkommer är långfärdskomforten, den låga ljudnivån i motorvägsfart och en kupé där material och passform känns dyra. Motorerna får beröm rakt igenom, särskilt fyracylindriga 520d som anses snål utan att kännas svag. Kritiken samlas kring att bilen känns mer distanserad bakom ratten än äldre 5-serier, ett trångt benutrymme baktill för långa passagerare och att mycket av det som lyfter bilen ligger på tillvalslistan.

• +Styrka:

  Motorprogrammet imponerar brett. 520d kombinerar låg förbrukning med tillräcklig kraft, sexcylindriga varianterna är starka och mjuka i gången.

• −Svaghet:

  Laddhybriderna tappar bagageplats till batteriet och elräckvidden anses kort i förhållande till priset.

• −Svaghet:

  Mycket kostar extra. Den adaptiva fjädringen med bäst komfort är tillval. M Sport-fjädring med lågprofildäck gör gången märkbart stötigare.

Där testerna går isär: Förarglädjen är den tydliga vattendelaren. Flera tester, framför allt de amerikanska, menar att komforten fått gå före och att bilen utanför M-modellerna inte engagerar. Brittiska och australiska tester lyfter i stället balansen mellan komfort och väghållning som bilens styrka och kallar den den bästa 5-serien på mycket länge. Ett par tester noterar också frågetecken kring dieslarnas driftsäkerhet, medan majoriteten inte tar upp ämnet alls.

• Sedan är märkbart tystare än Touring (G31), där lastutrymmet kan förstärka däckljud på grov asfalt.
• Active Sound Design kan lägga till konstlat motorljud i Sport-läge; kör i Comfort eller be verkstad koda ned funktionen.
• Före LCI 2020 är start/stopp mindre silkeslent; 2020+ mildhybrid ger tystare och mjukare återstart i stadstrafik.
• Kontrollera däckens slitagebild och hjulinställning – cuppade bakdäck ger ett störande, lågfrekvent muller.
• M Sport-chassi med sänkt fjädring och lågprofildäck ger mer däckbuller; standardchassi är tystare.
• Rå asfalt och grova vinterdäck kan dominera ljudbilden även i en välisolerad 5-serie – provkör på typiskt underlag.

Med 6‑cylindriga bensinmotorer och Akustikkomfortpaket samt 17–18-tums hjul blir den bland klassens mest avslappnade långfärdsbilar. 4‑cylindriga versioner är fortfarande behagliga men låter mer under belastning och släpper igenom mer däckljud via stora hjul. Faceliften 2020 och modeller som E450/E53 med 48V-system ger extra fin gång och låg bakgrundsnoise. Undvik AMG‑hjul på 19–20 tum och run‑flatdäck om maximal tystnad är prio.

Testerna är samstämmiga om att den här E-klassen är byggd för att transportera fyra personer långt och tyst, inte för att underhålla föraren. Beröm återkommer för kupén med sina skärmar och påkostade material, den låga ljudnivån i motorvägsfart, den sparsamma fyrcylindriga dieseln och kombins ovanligt stora lastutrymme. Kritiken samlas kring en distanserad körupplevelse där BMW 5-serie pekas ut som roligare, ett multimediasystem med krångliga pekytor och en lång, dyr tillvalslista. Flera testare beskriver den som en liten S-klass: mogen och värdig snarare än pigg. På AMG-sidan är enigheten total om att prestandan och V8-ljudet imponerar, medan driftkostnaderna gör det motsatta.

• +Styrka:

  Enormt bagageutrymme i kombin. Baksätet räcker till två vuxna med god marginal.

• +Styrka:

  Fyrcylindriga dieseln drar lite och går starkt, men basbensinaren känns svag i en så stor bil.

• +Styrka:

  AMG-modellerna accelererar brutalt och låter fantastiskt, men är dyra att äga och köra.

• −Svaghet:

  Lång tillvalslista där viktiga saker som luftfjädring kostade extra. Priset låg över konkurrenternas.

Där testerna går isär: Fjädringskomforten delar testerna. Exemplar med luftfjädring och mindre fälgar beskrivs som sammetslena, medan bilar på 19- och 20-tumshjul eller i AMG Line-trim upprepat kritiseras för att studsa och hacka i låg fart. Byggkvaliteten skiljer sig också åt i omdömena: de flesta talar om en gedigen känsla, men enstaka tester rapporterar besvikande detaljer och skrammel i instrumentbrädan.

• 4‑cyl M274/M264 kan vara råa vid kallstart och höras mer under belastning; 6‑cyl M256 är märkbart tystare.
• AMG‑paket med sportchassi och breda däck ökar buller och strukturljud; prioritera standardchassi och 17–18".
• Kombi (S213) kan bli mer resonant om lastskydd/rullgardin inte används; sedan är tystast.
• Panoramatak kan ge extra vindbrus och ibland knarr/knäpp från kassetten på dålig väg.

Mildhybriderna (B4/B5) från ca 2020/2021 har mjukare start/stopp och upplevs ännu mer sofistikerade i vardagskörning. Välj gärna Inscription/Ultimate med laminerade sidorutor och touringdäck för bästa lugn. R-Design med sportchassi och 20–21-tums hjul ger tydligt mer vägbuller.

Testerna är samstämmigt förtjusta i kupén och formen. Materialval, stolar och den avskalade skandinaviska inredningen återkommer som bilens starkaste kort, tillsammans med en säkerhets- och utrustningsnivå som ingår utan tillval. Kritiken samlas kring skärmsystemet, ett bagageutrymme som är mindre än konkurrenternas och en kaross som är byggd för lugn transport snarare än fart. Bilden av körupplevelsen är genomgående densamma: tystgående och stabil i landsvägsfart, men utan skärpa och med motorer som låter ansträngda när de pressas.

• +Styrka:

  Tystgående och lugn på motorväg, med lite vind- och vägbuller in i kupén.

• +Styrka:

  Gott om ben- och takhöjd i baksätet, även om vissa tester tycker att utrymmet bara är genomsnittligt för klassen.

• −Svaghet:

  Fyrcylindriga motorer som låter grova och ansträngda vid full gas. Bilen är långsammare än tyska konkurrenter.

Där testerna går isär: Komforten skiljer testerna åt. Flera pekar ut en stel fjädring som studsar på dålig asfalt, särskilt på stora fälgar, medan andra beskriver gången som mjuk och rogivande. Tillförlitligheten delar också bedömarna: några lyfter fram byggkvaliteten som ovanligt gedigen, andra rapporterar återkommande problem och placerar bilen lågt i sina kundundersökningar.

• Panoramaglastak kan ge extra sus och resonans; provkör i 90–120 km/h och lyssna.
• Kontrollera att senaste mjukvaran till Aisin 8-stegs automat är installerad, särskilt på tidiga årsmodeller.
• Välj touringdäck framför sportdäck; vissa OE-uppsättningar (t.ex. Pirelli/Continental i sportutförande) bullrar mer på nordisk asfalt.
• Takräcken och tvärbalkar ökar vindljud; ta av dem vid långresor om du vill ha det riktigt tyst.
• Dubbdäck ger märkbart högre ljudnivå vintertid; välj friktion om möjligt.

Välj exemplar med akustikglas och 17-tumshjul så är den bland de mest avspända i klassen, medan stora hjul och sportchassi märkbart höjer däckljudet på grov asfalt.

Testerna är rörande överens: det här är en av de rymligaste bilarna som gick att köpa, oavsett prisklass. Benutrymmet bak jämförs återkommande med lyxlimousiner och bagageutrymmet beskrivs som enormt i både halvkombi och kombi. Recensenterna lyfter också den lugna, mjuka gången på långfärd och en kupé som känns mer påkostad än prislappen antyder. Kritiken samlas kring att bilen är trist att köra, att dubbelkopplingslådan tvekar i krypfart och att tillvalslistan snabbt drar iväg med priset. Flera tester landar i samma slutsats: den som vill ha plats och komfort får mycket, den som vill ha körglädje bör titta åt annat håll.

• +Styrka:

  Mjuk fjädring och låg ljudnivå gör den till en avspänd långfärdsbil.

• −Svaghet:

  Dieslarna låter sträva när de belastas. De större bensinmotorerna dricker mer än de ska.

• −Svaghet:

  Mycket utrustning för pengarna i standardversionerna, men tillvalen och toppmodellerna höjer priset snabbt.

Där testerna går isär: Kupékänslan delar recensenterna. Flera beskriver material och passform som gedigna och nästan premiumklassiga, medan andra tycker att den mörka, avskalade inredningen känns trist och färglös. Motorvalet skapar också delade meningar: 206-hästarsbensinen hyllas som stark och kvick i vissa tester, men får kritik för dragningar i ratten vid hård gaspådrag i andra.

• Provkör 1.5 TSI med ACT i låg belastning och motorvägsfart för att säkerställa att cylinderavstängningen inte ger störande vibrationer.
• Undvik Sportline/sportchassi om du vill ha maximal lugn kupé – fastare fjädring och bredare däck ger mer buller på grov asfalt.
• Kombi är något bullrigare bakifrån än halvkombi; kolla lastutrymmet för lösa paneler och lägg in ljuddämpande lastmatta vid behov.

Den håller låg ljudnivå i motorvägsfart och dämpar vindbrus väl, men vägbuller från grov asfalt och stora hjul kan märkas. Välj lugnare hjul/däck och icke‑sportiga paket för att få klassens bättre tystnad.

Testerna är påfallande eniga om vad den här Camryn är: en stor, bekväm och mycket snålkörd familjesedan som är byggd för att hålla. Hybriddriften, den rymliga kupén och den solida känslan i material och passform återkommer i nästan varje test, liksom att bilen är välutrustad. Kritiken samlas kring körglädjen, ett multimediasystem som flera beskriver som direkt irriterande och en fyracylindrig motor som blir högljudd utan att ge särlig fart. Recensenterna är själva överens om positioneringen: det här är en bil för den som vill åka bekvämt och billigt, inte för den som vill ha något att bita i bakom ratten.

• +Styrka:

  Gedigen ihopsättning och ett rykte om att gå länge med små underhållskostnader.

• +Styrka:

  Mycket standardutrustning, inklusive förarstödsystem som ingår rakt igenom modellprogrammet.

• −Svaghet:

  Tystgående och mjuk i lugn fart, men fyrcylindrigt plus hybrid låter ansträngt vid mer gas och accelerationen imponerar inte.

Där testerna går isär: Bilden av väghållning och komfort går isär. Vissa tester tycker att karossen hålls väl i styr och att bilen ligger stadigt i kurva, andra menar att fjädringen inte får ordning på rörelserna och att bilen stubbar över ojämnheter. Åsikten om helheten skiljer sig också geografiskt: de amerikanska testerna sätter höga betyg och lyfter fram V6:an och den vassare TRD-versionen som riktigt underhållande, medan de brittiska och australiska mer nyktert beskriver en anonym men välbyggd familjebil.

• Kontrollera att framrutan är laminerad och att eventuell ersättningsruta har akustikskikt, annars ökar vindbruset.
• Be verkstad verifiera att senaste växellådsprogramvaran (TSB) är installerad på tidiga årsmodeller för jämnare, tystare växling.
• Välj 17–18 tum och touringinriktade däck för lägre vägbuller; undvik breda lågprofildimensioner.
• Inspektera dörrlister och hjulhusinnerskärmar – skador eller saknade clips kan öka vägbullret i kupén.

Med akustikglas, gedigen isolering och fin aerodynamik blir kupén lugn även på grov asfalt, men hybridens e-CVT kan höras vid hård acceleration. Rätt hjul- och däckval gör den nästintill klassledande i upplevd tystnad.

Testerna är i påfallande hög grad överens: Lexus ES är byggd för att rulla stilla och bekvämt, inte för att underhålla föraren. Nästan varje test lyfter den mjuka gången, den tysta kupén och hybriddriftens låga förbrukning. Materialen och passformen får beröm genomgående. Kritiken samlas kring den tröga accelerationen, motorljudet när den steglösa växellådan drar upp varvtalet, det äldre pekplattestyrda multimediasystemet och en bakre stolsrygg som inte går att fälla. Att bilen bara finns som sedan i en klass där konkurrenterna även erbjuder kombi återkommer också som en invändning. Recensenterna själva formulerar det som ett tydligt vägval: den som vill ha en sportsedan letar på annat håll, den som vill ha ro ombord blir nöjd.

• +Styrka:

  Gedigen kupé med noggrann passform och framstolar som testerna beskriver som riktigt bekväma.

• −Svaghet:

  Multimediasystemets pekplatta i tidigare årsmodeller är svår att träffa rätt på under körning. Uppdateringen 2022 gjorde systemet enklare att hantera.

• −Svaghet:

  Baksätesryggen går inte att fälla, vilket begränsar lastningen jämfört med klasskonkurrenterna.

Där testerna går isär: Om F Sport återkommer olika bud. Vissa tester menar att den kombinerar fastare fjädring med bibehållen komfort, andra tycker att den blir stötig på trasigt underlag utan att bilen faktiskt blir roligare att köra.

• Eftermarknadsruta utan akustisk laminering ökar vindljud; kontrollera märkning för 'acoustic' eller motsvarande på glaset.
• Fel däckval eller för högt lufttryck (över ca 2,7 bar kallt) kan lyfta kupéljudet märkbart.
• Slitna dörrtätningar eller feljusterade spegelkåpor kan orsaka vindvissel i motorvägsfart – provkör i 110–120 km/h.

De fyrcylindriga bensinmotorerna och den 8-stegade automaten håller lågt varvtal i fart och kupén är väl isolerad för nordiska vägar. Välj gärna Inscription/B5/B6 med 17–18-tums hjul och komfortdäck om maximal tystnad är målet.

Testerna är samstämmiga om att S90 tar en annan väg än de tyska konkurrenterna: den satsar på formgivning, kupémiljö och säkerhet snarare än körglädje. Interiören lyfts i nästan varje test som det starkaste kortet, tillsammans med gott om plats bak och en lång lista med standardutrustning och förarstöd. Kritiken samlas kring körupplevelsen, ett krångligt skärmsystem och en automatlåda som svarar långsamt. Recensenterna beskriver den återkommande som en bil för den som vill resa lugnt och bekvämt, inte för den som vill ha en 5-serie-känsla bakom ratten.

• +Styrka:

  Mycket säkerhets- och förarstödsteknik, dessutom generös standardutrustning.

• −Svaghet:

  Åttastegsautomaten beskrivs som trög. Den tvekar när du trycker på och äter upp en del av motorernas kraft.

• −Svaghet:

  Smalt motorprogram jämfört med tyska rivaler, med bara fyrcylindriga alternativ genom hela generationen.

Där testerna går isär: Åkkomforten är den stora stridsfrågan. Flera tester kallar S90 en av de bekvämaste motorvägsbilarna som finns, med utmärkta stolar och mjuk gång, medan andra tvärtom tycker att fjädringen är hård och stötig över ojämn asfalt. Skillnaden verkar hänga på hjulstorlek och fjädringsval, där de högre utrustningsnivåerna får mest kritik. Motorernas kultivering delar också testerna: dieslarna kallas tystgående och mjuka, medan bensinvarianterna får kritik för att låta ansträngt för en lyxbil.

• Aisin 8-stegad automat kan vara ryckig vid låg fart; säkerställ senaste växellådsmjukvara vid service.
• T6/T8 kan ge en svag kompressorvissel under belastning – normalt men kan uppfattas som ljud om du är känslig.
• Prestandadäck och hårdare OE-setups (t.ex. 20" med 255/35) ökar vägbuller på grov asfalt.
• Panoramaglastak kan tillföra lite mer vind- och resonansljud än plåttak på vissa vägar.
• Slitna dörrlister eller feljusterade sidospeglar kan ge susljud; provkör i 90–110 km/h och lyssna.
• Dubbdäck bullrar avsevärt; välj friktionsdäck om du kör mycket motorväg och vill ha tyst kupé.

Kupén är väl dämpad vid motorvägsfart och vindljud hålls effektivt borta. Rätt hjul- och däckval bevarar den låga ljudnivån, medan hybridernas e‑CVT kan höras vid hård acceleration.

Testerna beskriver genomgående en stor lyx-SUV byggd för att färdas bekvämt snarare än fort. Den mjuka gången, den låga ljudnivån och kupéns påkostade material lyfts i nästan varje test, tillsammans med en rik standardutrustning och ett starkt rykte om driftsäkerhet. Kritiken samlas kring multimediasystemet med pekplatta, en väghållning som ingen kallar rolig och en tredje sätesrad i RX L som bara duger för barn. Recensenterna är också eniga om att drivlinan känns trög när man verkligen trycker på, oavsett om det är V6-hybriden eller fyrcylindrig turbo. Bilden som växer fram är en bil för den som vill åka avspänt, inte för den som vill ha känsla i ratten.

• +Styrka:

  Gedigen kupé där material och passform håller hög klass, i flera tester bättre än de tyska konkurrenternas.

• +Styrka:

  Ett återkommande beröm för hög standardutrustning och ett rykte om få fel och lång livslängd.

• −Svaghet:

  Drivlinan är trög vid kickdown och motorn tjuter högt när den steglösa växellådan håller uppe varvtalet.

• −Svaghet:

  Tredje sätesraden i RX L är trång och svår att krypa in i. Enligt testerna duger den bara för barn.

Där testerna går isär: Bränsleekonomin bedöms olika. Hybriden hyllas för låg förbrukning i stadstrafik och flera tester noterar bra siffror även på långfärd, medan andra tycker att den fortfarande dricker mer än man väntar sig av en hybrid. Formspråket delar också recensenterna: några gillar att den vågar sticka ut, andra kallar fronten direkt frånstötande.

• Bytt vindruta eller enklare utrustningsnivå kan sakna akustikglas i framdörrar – kontrollera laminatmarkering och lyssna efter vindbrus.
• Takräcken/tvärstag och öppet panoramatak ökar vindljud; ta av tvärstag när de inte behövs och kontrollera att solgardinen sluter tätt.
• Aggressiva vinterdäck, särskilt dubbade, höjer bullret tydligt – välj tystare modeller och rätt lufttryck.
• Felaktig hjulinställning kan ge däcksågning och ett ihållande muller; inspektera slitbanan och gör en hjulinställning vid behov.

Den är som mest ljudsvag med 18-tums hjul, akustikglas och den fyrcylindriga 1.6 PureTech 180. Väljer man rätt specifikation är den bland klassens bästa för låg kupébuller.

• Inte alla bilar har laminerade sidorutor; leta efter "acoustic"-märkning i glaset eller verifiera i specifikationen.
• Provkör alltid på grov 90/110-väg för att lyssna efter däckmuller och resonans från bakvagnen.
• Säkerställ dokumenterad service på PureTech-motorerna (våtkamrem och oljespec) för att undvika framtida mekaniskt oväsen.