Bästa bilarna för hundägare (stort bagageutrymme & lågt insteg)

Elmanövrerad baklucka och möjlighet till öppningsbart bakfönster gör lastning smidig.

Testerna är påfallande eniga: G30-generationen av 5-serien är en av klassens mest kompletta bilar, med höga betyg i nästan varje test. Det som återkommer är långfärdskomforten, den låga ljudnivån i motorvägsfart och en kupé där material och passform känns dyra. Motorerna får beröm rakt igenom, särskilt fyracylindriga 520d som anses snål utan att kännas svag. Kritiken samlas kring att bilen känns mer distanserad bakom ratten än äldre 5-serier, ett trångt benutrymme baktill för långa passagerare och att mycket av det som lyfter bilen ligger på tillvalslistan.

• +Styrka:

  Motorprogrammet imponerar brett. 520d kombinerar låg förbrukning med tillräcklig kraft, sexcylindriga varianterna är starka och mjuka i gången.

• −Svaghet:

  Laddhybriderna tappar bagageplats till batteriet och elräckvidden anses kort i förhållande till priset.

• −Svaghet:

  Mycket kostar extra. Den adaptiva fjädringen med bäst komfort är tillval. M Sport-fjädring med lågprofildäck gör gången märkbart stötigare.

Där testerna går isär: Förarglädjen är den tydliga vattendelaren. Flera tester, framför allt de amerikanska, menar att komforten fått gå före och att bilen utanför M-modellerna inte engagerar. Brittiska och australiska tester lyfter i stället balansen mellan komfort och väghållning som bilens styrka och kallar den den bästa 5-serien på mycket länge. Ett par tester noterar också frågetecken kring dieslarnas driftsäkerhet, medan majoriteten inte tar upp ämnet alls.

Baksätet kan delas 40/20/40 och luftventiler finns bak för bättre komfort även i lastutrymmet.

Testerna är samstämmiga om att den här E-klassen är byggd för att transportera fyra personer långt och tyst, inte för att underhålla föraren. Beröm återkommer för kupén med sina skärmar och påkostade material, den låga ljudnivån i motorvägsfart, den sparsamma fyrcylindriga dieseln och kombins ovanligt stora lastutrymme. Kritiken samlas kring en distanserad körupplevelse där BMW 5-serie pekas ut som roligare, ett multimediasystem med krångliga pekytor och en lång, dyr tillvalslista. Flera testare beskriver den som en liten S-klass: mogen och värdig snarare än pigg. På AMG-sidan är enigheten total om att prestandan och V8-ljudet imponerar, medan driftkostnaderna gör det motsatta.

• +Styrka:

  Enormt bagageutrymme i kombin. Baksätet räcker till två vuxna med god marginal.

• +Styrka:

  Fyrcylindriga dieseln drar lite och går starkt, men basbensinaren känns svag i en så stor bil.

• +Styrka:

  AMG-modellerna accelererar brutalt och låter fantastiskt, men är dyra att äga och köra.

• −Svaghet:

  Lång tillvalslista där viktiga saker som luftfjädring kostade extra. Priset låg över konkurrenternas.

Där testerna går isär: Fjädringskomforten delar testerna. Exemplar med luftfjädring och mindre fälgar beskrivs som sammetslena, medan bilar på 19- och 20-tumshjul eller i AMG Line-trim upprepat kritiseras för att studsa och hacka i låg fart. Byggkvaliteten skiljer sig också åt i omdömena: de flesta talar om en gedigen känsla, men enstaka tester rapporterar besvikande detaljer och skrammel i instrumentbrädan.

Modellen erbjuder även elmanövrerad baklucka och ventilation även till lastutrymmet i vissa utföranden.

Testerna är samstämmigt förtjusta i kupén och formen. Materialval, stolar och den avskalade skandinaviska inredningen återkommer som bilens starkaste kort, tillsammans med en säkerhets- och utrustningsnivå som ingår utan tillval. Kritiken samlas kring skärmsystemet, ett bagageutrymme som är mindre än konkurrenternas och en kaross som är byggd för lugn transport snarare än fart. Bilden av körupplevelsen är genomgående densamma: tystgående och stabil i landsvägsfart, men utan skärpa och med motorer som låter ansträngda när de pressas.

• +Styrka:

  Tystgående och lugn på motorväg, med lite vind- och vägbuller in i kupén.

• +Styrka:

  Gott om ben- och takhöjd i baksätet, även om vissa tester tycker att utrymmet bara är genomsnittligt för klassen.

• −Svaghet:

  Fyrcylindriga motorer som låter grova och ansträngda vid full gas. Bilen är långsammare än tyska konkurrenter.

Där testerna går isär: Komforten skiljer testerna åt. Flera pekar ut en stel fjädring som studsar på dålig asfalt, särskilt på stora fälgar, medan andra beskriver gången som mjuk och rogivande. Tillförlitligheten delar också bedömarna: några lyfter fram byggkvaliteten som ovanligt gedigen, andra rapporterar återkommande problem och placerar bilen lågt i sina kundundersökningar.

Bagageutrymmet är 598 liter och bakluckan är elektriskt manövrerad på vissa versioner.

Testerna är i stort eniga: den här Corollan är en trygg, snålkörd och välutrustad familjebil som håller. Hybriddriften får beröm i nästan varje test för låg förbrukning i verklig trafik. Tystheten i stadsfart och lugn motorvägsgång återkommer också. Kritiken samlas kring trång baksits, litet bagageutrymme i halvkombin, ett motorljud som tjuter vid hård gas och ett multimediasystem som ansågs omodernt före uppdateringen 2023. Flera tester påpekar också att priset inte är lågt för klassen, även om utrustningsnivån och driftkostnaderna motiverar en del av det.

• +Styrka:

  Tillförlitligheten lyfts genomgående som en av modellens starkaste sidor.

• +Styrka:

  Fjädringen sväljer ojämnheter mjukt och bilen känns stabil i högre fart.

• −Svaghet:

  Motorn hörs tydligt och drar upp varvtalet när du trycker till. Ljudet står inte i proportion till accelerationen.

• −Svaghet:

  Multimediasystemet före uppdateringen 2023 upplevdes som segt och gammalmodigt. Skärmen är liten även i toppversionerna.

Där testerna går isär: Körglädjen delar testerna. En del beskriver bilen som överraskande rolig i kurvor med bra styrning, andra tycker att den är själlös bakom ratten och att konkurrenterna ger mer tillbaka till föraren. Den vassa GR Corolla är ett kapitel för sig: där är recensenterna nästan enhälligt entusiastiska över motor och fyrhjulsdrift, men lika samstämmigt kritiska mot den hårda fjädringen och den enkla kupén i förhållande till priset.

Den har låg lasttröskel (cirka 62 cm) och dubbelt bagagegolv som förenklar in- och urstigning för hundar.

Testerna är rörande överens: det här är en av de rymligaste bilarna som gick att köpa, oavsett prisklass. Benutrymmet bak jämförs återkommande med lyxlimousiner och bagageutrymmet beskrivs som enormt i både halvkombi och kombi. Recensenterna lyfter också den lugna, mjuka gången på långfärd och en kupé som känns mer påkostad än prislappen antyder. Kritiken samlas kring att bilen är trist att köra, att dubbelkopplingslådan tvekar i krypfart och att tillvalslistan snabbt drar iväg med priset. Flera tester landar i samma slutsats: den som vill ha plats och komfort får mycket, den som vill ha körglädje bör titta åt annat håll.

• +Styrka:

  Mjuk fjädring och låg ljudnivå gör den till en avspänd långfärdsbil.

• −Svaghet:

  Dieslarna låter sträva när de belastas. De större bensinmotorerna dricker mer än de ska.

• −Svaghet:

  Mycket utrustning för pengarna i standardversionerna, men tillvalen och toppmodellerna höjer priset snabbt.

Där testerna går isär: Kupékänslan delar recensenterna. Flera beskriver material och passform som gedigna och nästan premiumklassiga, medan andra tycker att den mörka, avskalade inredningen känns trist och färglös. Motorvalet skapar också delade meningar: 206-hästarsbensinen hyllas som stark och kvick i vissa tester, men får kritik för dragningar i ratten vid hård gaspådrag i andra.

Elbaklucka och slitstarka material gör den praktisk i vardagen.

Testerna beskriver genomgående Outback som en högt byggd kombi som gör precis det den lovar: mjuk gång, gott om plats och en fyrhjulsdrift som tar sig fram där vanliga SUV:ar ger upp. Komforten på långfärd återkommer i nästan varje test, liksom det rejäla intrycket i kupén och ryktet om hållbarhet. Kritiken samlas kring den sugmotorn som känns för svag, en CVT-låda som gnäller under acceleration, hög bränsleförbrukning och förarstöd som piper för mycket. Recensenterna är också eniga om att bilen inte bjuder in till fart – den är byggd för att transportera, inte underhålla.

• +Styrka:

  Rymlig kupé och stort bagageutrymme. Fyra vuxna sitter bra och lasten får plats utan trixande.

• +Styrka:

  Gediget byggd och hållbar kupé med gott rykte om driftsäkerhet, även om designen är sparsmakad.

• −Svaghet:

  Törstig i verkligheten, särskilt turbon som dessutom vill ha högoktanig bensin.

• −Svaghet:

  Förarstöden lägger sig i för ofta. Pipandet från varningssystemen irriterar i vardagen och många stänger av dem.

Där testerna går isär: Om turbomotorn löser problemet råder delade meningar. Flera tester tycker att den 2,4-liters turbon ger bilen den kraft den alltid saknat och gör den betydligt trevligare att köra. Andra menar att förbrukningen stiger så pass att vinsten äts upp. Några anser att Outback fortfarande är för dyr i förhållande till vad den erbjuder – där går betygen från två till fyra och en halv.

Den breda öppningen och låga lasttröskeln gör den särskilt populär bland hundägare.

Testerna är påfallande eniga om vad Passat B8 är: en stor, tystgående och påkostad familjebil som trivs bäst på långresa. Utrymmet bak, det stora bagageutrymmet i kombin och känslan av dyra material återkommer i nästan varje test. Kritiken samlas kring en fjädring som blir stel vid låg fart, en DSG-låda som tvekar från stillastående och en körupplevelse som håller föraren på distans. Flera recensenter landar i samma slutsats: det här är en komfortbil för den som kör mycket motorväg, inte en bil du köper för nöjet att svänga.

• +Styrka:

  Inredningen känns dyrare än prislappen antyder. Passform och material nämns genomgående som nära premiummärkena.

• +Styrka:

  Duger utmärkt som dragbil, med hög släpvagnsvikt och backhjälp för släp som lyfts fram som ovanligt användbar.

• −Svaghet:

  GTE-versionen kostar klart mer än motsvarande diesel. Den verkliga förbrukningen ligger långt från de officiella siffrorna när batteriet är tomt.

Där testerna går isär: Väghållningen skiljer testerna åt. Flera tester beskriver greppet och kurvtagningen som förvånansvärt bra för klassen, framför allt i den starka 206TSI-versionen med fyrhjulsdrift. Andra tycker att styrningen säger för lite och att bilen aldrig engagerar. Även fjädringen bedöms olika: vissa kallar den mjuk och avspänd, andra fast och småstudsig i låg fart.

Lasttröskeln är låg, och baksätet kan enkelt fällas för att få plats med större hundburar.

Testerna är samstämmigt positiva till att 5008 löser familjeuppdraget utan att se ut som en enformig sjusitsig lådbil. Designen inne och ute får beröm i nästan varje test, liksom den flexibla kupén där hela andra raden går att fälla och flytta var stol för sig. Kritiken samlas kring tredje sittradens trånga utrymme, ett trögt multimediasystem och den egensinniga förarplatsen med pytteliten ratt och högt placerade digitala instrument. Väghållningen beskrivs som trygg och obesvärad snarare än rolig, medan fjädringen bedöms som acceptabel i vardagen men stötig över potthål och trasig asfalt.

• +Styrka:

  Tystgående och lågmäld i motorvägsfart, bilen känns stabil och lugn på långresa.

• −Svaghet:

  Fjädringen dunkar till över potthål och kanter. Den blir småskakig på dålig asfalt.

• −Svaghet:

  Snålt gående motorer i både bensin- och dieselutförande, men ingen fyrhjulsdrift går att få.

Där testerna går isär: Förarplatsen delar recensenterna rakt av. En del hyllar den lilla ratten och de högt placerade digitalinstrumenten som friskt och tydligt, andra får aldrig till sittställningen och tycker ratten skymmer sikten mot mätarna. Testerna är eniga om att det avgörs av förarens längd och hur högt man vill sitta. Även prisvärdheten spretar: brittiska tester ser den som välutrustad för pengarna, medan australiska tester tycker att den kostar för mycket för en förlängd mellanklass-SUV.

Modellen är populär bland hundägare tack vare bred öppning och fällbara säten.

Testerna är eniga om att Mondeo IV är en stor, tystgående långfärdsbil med ovanligt gott om plats för pengarna. Nästan varje test lyfter komforten på motorväg och den låga ljudnivån, plus en rymlig kupé och ett stort bagageutrymme. Kritiken samlas kring att bilen tappat körglädjen från tidigare Mondeo, att materialen i kupén inte når upp till de tyska konkurrenterna och att multimediasystemet känns gammalt och krångligt. Dieslarna får beröm för förbrukningen men beskrivs som bullriga, medan hybriden är den variant som får lägst betyg. Flera tester beskriver den som en bekväm mil­slukare snarare än en bil man kör för nöjets skull.

• +Styrka:

  Generös standardutrustning och gott om säkerhetssystem i förhållande till priset.

• −Svaghet:

  Multimediasystemet upplevs gammalmodigt och pekskärmen är svår att träffa rätt på under körning.

• −Svaghet:

  Hårdplast och enkla detaljer längre ner i kupén avslöjar att det inte är en premiumbil.

• −Svaghet:

  Stora fälgar, framför allt 19-tummarna på ST-Line, gör gången stötig över ojämnheter.

Där testerna går isär: Störst oenighet gäller hybriden. Några tester ser den som ett tyst och bekvämt stadsalternativ, medan andra ger den klart lägre betyg och pekar på den sega CVT-lådan, hög ljudnivå vid fart och en verklig förbrukning som inte matchar löftena. Om körningen finns också en spricka: vissa kallar bilen engagerande för klassen, andra tycker att den bara gör jobbet utan att bjuda in till fart.

Lasttröskeln är låg (runt 63 cm) och öppningen är bred, vilket förenklar i- och urlastning av hundar.

Testerna tecknar bilden av en förnuftig familjebil som gör allt tillräckligt bra utan att någonsin bli spännande. Utrustningsnivån, den sjuåriga garantin och det starka tillförlitlighetsryktet återkommer som de tyngsta argumenten i nästan varje test. Körmässigt beskrivs den som stadig och lätt att tycka om, men recensenterna är samstämmiga om att Golf och Focus är roligare bakom ratten. Kritiken samlas kring en fjädring som blir stötig på dåligt underlag, ett smalt motorprogram och en kupé som fungerar men saknar egen karaktär.

• +Styrka:

  Stort bagageutrymme, särskilt i Sportswagon. Gott om benutrymme i baksätet.

• −Svaghet:

  Smalt motorprogram och kort tillvalslista – flera tester påpekar att de piggare motorerna kostar rejält mycket mer.

• −Svaghet:

  Mer motor- och vägljud in i kupén än hos de bästa konkurrenterna. Motorn låter sträv när den pressas.

Där testerna går isär: Körglädjen bedöms olika beroende på version: GT-varianten beskrivs som genuint rolig medan standardbilarna genomgående kallas färglösa bakom ratten. Kupén delar också testerna – vissa lyfter fram gedigen byggkvalitet, andra tycker att designen är trist och att skärmen ser påklistrad ut. Om utrymmet är en styrka eller inte råder det oenighet om, där några tester tycker att konkurrenterna är rymligare.