Dieselbilar med lägst skatt & bränslekostnad

Bränsleförbrukningen är låg, ofta kring 0,4–0,45 l/mil blandad körning enligt NEDC, vilket är bland de bästa i klassen.

Golf VII framstår i testerna som mätstocken i klassen: en familjebil som gör nästan allt bra utan att göra något illa. Genomgående lyfts kupékvaliteten, den mjuka gången och den breda motorpaletten där även små bensinmotorer räcker långt. Kombin och SV får beröm för lastutrymmet, medan GTI och R beskrivs som snabba bilar som fortfarande går att leva med varje dag. Kritiken samlas kring priset jämfört med tekniskt närbesläktade konkurrenter, ett trögt multimediasystem, DSG-lådans tvekan i låg fart och en tillförlitlighet som flera bedömare kallar ojämn.

• +Styrka:

  Kombin sväljer mycket och har ett fyrkantigt, användbart lastutrymme, även om Octavia tar mer.

• −Svaghet:

  DSG-lådan tvekar från stillastående. Den torrlamellade sjuväxlade varianten pekas ut som den känsligare.

• −Svaghet:

  Tillförlitligheten beskrivs som ojämn för generationen som helhet.

• −Svaghet:

  e-Golf är tyst och snabb i stan, men räckvidden ligger under det som konkurrenterna erbjöd redan då.

Där testerna går isär: Kring GTI går testerna isär. Vissa ger full pott och kallar den den bästa kompromissen i klassen, andra tycker att den saknar rå hetta och känns tam bredvid Focus RS och Civic Type R. Även komforten delar leden: standardfjädringen hyllas som mjuk och följsam, medan sportchassi och stora fälgar beskrivs som hackiga på dålig asfalt.

Förbrukningen ligger runt 0,45 l/mil blandad körning, vilket är mycket lågt för klassen.

Testerna är i stort överens: F30/F31 kör bättre än de flesta i klassen, med ett välbalanserat bakhjulsdrivet chassi och en styrning som ger föraren bra känsla för vad bilen gör. 320d pekas ut gång på gång som den som kombinerar fart och låg förbrukning bäst. Kupén beskrivs som välbyggd men designmässigt trist. Flera tester noterar att materialkänslan ligger ett snäpp under Audi. Kritiken samlas kring en stel gång på M Sport-fjädring och stora hjul, ljudet från fyrcylindriga dieslar och en tillvalslista där mycket säkerhetsutrustning kostade extra. GT-versionen lyfts som den rymligaste, men samtliga tester som provat den tycker att den kör mindre precist än sedan och kombi.

• +Styrka:

  Baksätet rymmer två vuxna på ett sätt som föregångaren inte klarade. Kombin tar 495 liter i bagageutrymmet.

• −Svaghet:

  De fyrcylindriga dieslarna låter grovt, särskilt vid kallstart och när start/stopp väcker motorn.

• −Svaghet:

  Lång tillvalslista där även säkerhetsutrustning kostade extra, vilket gör att två bilar av samma modell kan vara olika utrustade.

• −Svaghet:

  Vägbullret hörs tydligt på grov asfalt, något flera tester tar upp oavsett kaross.

Där testerna går isär: Synen på körglädjen går isär. Flera tester kallar den fortfarande klassens bästa att köra, medan andra menar att just den här generationen tappat skärpa jämfört med tidigare 3-serier och att konkurrenterna hunnit ikapp. Även komforten bedöms olika: en del tycker att fjädringen håller god balans, andra att den är för hård – skillnaden verkar hänga på hjulstorlek och om bilen har adaptiva dämpare.

Trots den kompakta karossen erbjuder modellen god komfort men baksätet är trångt för vuxna.

Testerna är i stort samstämmiga: A3 av den här generationen bygger sitt rykte på kupén och lugnet ombord. Nästan varje test lyfter materialkänslan, passformen och hur tystgående bilen är i motorvägsfart. Motorerna beskrivs genomgående som både pigga och sparsamma. Kritiken samlas kring en stel fjädring i låg fart, trång baksits och litet bagageutrymme samt en dyr tillvalslista där lägre utrustningsnivåer får lite standard. Flera recensenter är också eniga om att bilen är trygg och exakt men sällan rolig – den kör snyggt utan att bjuda in till lek.

• +Styrka:

  Motorerna får beröm rakt igenom utbudet – de små bensinmotorerna räcker långt och dieslarna drar lite utan att kännas svaga.

• −Svaghet:

  Säker men känslolös väghållning. Greppet finns, styrningen säger lite och bilen engagerar inte som de vassaste konkurrenterna.

• −Svaghet:

  Mycket ligger på tillvalslistan. De enklaste utrustningsnivåerna är sparsamt utrustade.

Där testerna går isär: Om de snabba versionerna går testerna isär. En del recensenter tycker att RS3 med sin femcylindriga motor är genuint underhållande och beskriver den som roligt snabb, medan andra kallar väghållningen livlös och dämpningen för hårt spänd – imponerande fort, men utan känsla. Samma spänning finns kring S3: tryggt och effektivt enligt alla, men bara vissa tycker att det räcker för att vara kul.

Bränsleförbrukningen ligger på låga 0,47–0,55 l/mil blandad körning enligt WLTP.

Testerna är påfallande eniga: tredje generationens Mazda 6 kör bättre än de flesta i klassen och känns dyrare inuti än priset antyder. Styrningen beskrivs som exakt och bilen som lätt på foten på kurvig väg, samtidigt som kombin lastar mycket och bjuder på rejält med benutrymme. Recensenterna lyfter också den generösa standardutrustningen och 2,2-dieselns kombination av dragkraft och låg förbrukning. Kritiken samlas kring en stel fjädring i låg fart på de största fälgarna, knapp takhöjd bak och sugmotorer som måste varvas för att ge något. Flera tester påpekar att bilar från 2016 och framåt blev tystare och fick bättre styrkänsla.

• +Styrka:

  Stort och användbart lastutrymme i kombin, med gott om plats även för benen i baksätet.

• +Styrka:

  2,2-dieseln drar starkt från låga varv och håller nere förbrukningen på långfärd. Den blev märkbart tystare i de senare uppdateringarna.

• −Svaghet:

  Bensinsugmotorerna måste varvas för att leverera och blir sträva högt upp. Den turbomatade 2,5-litersmotorn dricker påtagligt när man utnyttjar den.

Där testerna går isär: Multimediasystemet delar recensenterna. Vissa tester beskriver det som lättöverskådligt och enkelt att styra med vredet, medan andra kallar det gammalmodigt och tycker att menyerna är svåra att hitta i. Åsikterna går också isär om turbobensinen: en del hyllar dess dragkraft, andra tycker att den känns karaktärslös och inte lika kvick som effektsiffrorna antyder.

Modellen är känd för komfortabla säten och tyst kupé men kan drabbas av AdBlue-relaterade fel.

Med 68 tester är bilden ovanligt tydlig: recensenterna är eniga om att den här C-Klassen tog ett stort kliv i kupékvalitet och att den framför allt är en bekväm, tystgående långfärdsbil. Interiören beskrivs genomgående som påkostad, med en design som lånar från större Mercedes-modeller och med en utrustningsnivå som är generös redan från start. Kritiken samlas kring de fyrcylindriga motorernas ljudbild, ett multimediasystem som känns krångligt och daterat, en fjädring som blir hoppig utan luftfjädringstillvalet och en lång, dyr tillvalslista. Testerna är också överens om att den inte är den roligaste i klassen att köra – styrningen säger lite om greppet och en BMW 3-serie pekas gång på gång ut som den mer engagerande bilen. Flera brittiska tester lyfter dessutom återkallelser och kvalitetsproblem, särskilt på de tidiga årsmodellerna.

Där testerna går isär: Dieselmotorerna splittrar. Vissa tester beskriver de fyrcylindriga dieslarna som mjuka i gången och närmast tysta i marschfart, andra tycker att de brummar in i kupén och drar ner helhetsintrycket. Även AMG-modellerna delar recensenterna: många hyllar V8:ans kraft och en chassibalans som ingjuter mod, medan andra menar att fjädringen är för hård och att gaspådraget känns hackigt på ojämn väg.

Bränsleförbrukningen är låga 0,41–0,44 l/mil blandad körning för 1.6 TDI, vilket är bland klassens snålaste.

Testerna är samstämmiga om att Scout i grunden är en Octavia kombi med 30 mm högre markfrigång, fyrhjulsdrift och plastskydd runt hjulhusen. De är också eniga om att den behåller kombins största styrka: utrymmet. Lastkapaciteten, baksätesplatsen och den generösa standardutrustningen återkommer i nästan varje test, liksom att den är tystgående och avspänd i motorvägsfart. Fyrhjulsdriften beskrivs som verkligt användbar på grus, lera och lösa underlag, inte bara som en dekoration. Kritiken samlas kring att bilen är tråkig att köra, att styrningen säger lite, att dubbelkopplingslådan tvekar när du trycker på från stillastående och att prislappen ligger tydligt över en vanlig Octavia kombi.

• +Styrka:

  Låg ljudnivå och lugn gång i motorvägsfart, motorerna hörs mest när man tvingar upp varvet.

• +Styrka:

  Rikt utrustad från fabrik och gedigen hopfogning i kupén, även om formen är sober och plasterna nedtill är hårda.

• −Svaghet:

  Kostar klart mer än en vanlig Octavia kombi. Urvalet av motorer och växellådor är litet.

Där testerna går isär: Fjädringen delar testerna. En del beskriver Scout som mjukare och lugnare än vanliga kombin tack vare den högre frigången, andra tycker att den studsar och blir stötig över tvärgående ojämnheter i låg fart. Även kupékvaliteten bedöms olika: vissa kallar den påkostad och nära konkurrenterna ett snäpp upp, andra tycker att materialen längre ner drar ner intrycket.

Den årliga fordonsskatten ligger ofta under 1 500 kr, och bilen drar så lite som 0,38 l/mil blandad körning.

Testerna är eniga om att andra generationens 308 var ett stort kliv upp från föregångaren, framför allt i utförande och kvalitetskänsla. Kupén beskrivs genomgående som påkostad för klassen och i kombiversionen lyfter nästan varje test lastutrymmet som ett av segmentets största. Bilen hyllas för en mjuk, dämpad gång och låg ljudnivå på långfärd snarare än för körglädje. Kritiken samlas kring den trånga baksitsen, en krånglig pekskärm, en körställning som inte passar alla och en väghållning som flera tester sätter efter Focus och Leon.

• +Styrka:

  Motorerna får beröm. Den trecylindriga 1.2-bensinen räcker även i motorvägsfart. BlueHDi-dieslarna är snåla och förvånansvärt tysta.

• −Svaghet:

  Körställningen fungerar inte för alla. Den lilla ratten skymmer instrumenten för den som vill sitta med händerna högt.

• −Svaghet:

  Ont om förvaring i kupén: litet handskfack, grunda dörrfickor och mugghållare som inte håller ordning på flaskor och muggar.

Där testerna går isär: Om chassit går testerna isär. GTi-versionen får höga betyg för motor, frambroms och grepp i flera tester, medan andra menar att styrningen är känslolös och att bilen aldrig engagerar som de bästa varmluckorna. Samma delning finns i de vanliga versionerna: en del beskriver en behagligt följsam fjädring, andra tycker att kroppskontrollen slappnar i snabba kurvor och att styrningen känns konstlad.

Den årliga fordonsskatten ligger kring 1 500–2 000 kr för de flesta versioner, vilket är lågt för dieselbilar i denna klass.

Testerna tecknar bilden av en snygg och välutrustad familjebil som gör mest rätt när den får rulla lugnt. Nästan alla lyfter formgivningen, utrustningsnivån och den mjuka, tysta gången på vanlig fjädring – som långfärdsbil får den beröm i test efter test. Kritiken samlas kring trängseln i baksätet, ett bagageutrymme med hög lastkant, materialval som skiftar kraftigt mellan låg och hög utrustningsnivå och en körupplevelse som få recensenter blir engagerade av. RS-versionerna står i särklass i materialet och hyllas för skärpa och motor, medan de vanliga varianterna beskrivs som dugliga snarare än roliga. Elbilsversionen får liknande omdömen: fin att sitta i och behaglig att köra, men trång bak.

• +Styrka:

  Mycket utrustning ingår redan från grundnivån. Prislappen ligger under flera direkta konkurrenter.

• −Svaghet:

  EDC-automaten tvekar från stillastående. Den laddhybrida drivlinan upplevs ryckig i växlingarna.

• −Svaghet:

  Kupékänslan hänger på utrustningsnivån: dyrare bilar känns gedigna, enklare får hård plast, matt inredning och i något test knäppande ljud.

Där testerna går isär: Multimediasystemet delar testerna rakt av. Den stora stående skärmen hyllas i flera tester som lätt att förstå och snyggt integrerad, medan andra kallar den seg, gammalmodig och småpetig att träffa rätt på – skiljelinjen går i stort sett vid ansiktslyftet 2020 och den senare elbilens Android-baserade system. RS-modellernas fyrhjulsstyrning splittrar också: en del beskriver den som en dynamisk vinst, andra tycker att den känns konstlad och nervös.

D4-motorn är särskilt populär tack vare sin balans mellan prestanda och ekonomi, och bilen rymmer 430 liter bagage.

Testerna är i stort överens: V60:n är en snygg och trygg kombi som är skön att färdas långt i, men den är mer livsstilsbil än lastbil. Karossformen och den stilrena kupén hyllas i nästan varje test, liksom säkerhetsnivån och komforten i motorvägsfart. Kritiken samlas kring det lilla bagageutrymmet, en väghållning som ingen tycker är engagerande och ett multimediasystem med knapptät mittkonsol som kändes gammalt redan under modellens livstid. Flera tester landar i att de tyska konkurrenterna gör det mesta bättre rent tekniskt, men att Volvon har ett eget uttryck och en avspänd karaktär som väger upp en del.

• +Styrka:

  Säkerheten återkommer som en styrka: femstjärnigt krocktestresultat och gott om förarstöd redan i grundutrustningen.

• +Styrka:

  D4-dieseln får beröm i flera tester för att den drar bra från låga varv och samtidigt är snål.

• −Svaghet:

  Multimediasystemet och den knappspäckade mittkonsolen upplevs som föråldrade och krångliga att hitta rätt i.

Där testerna går isär: Polestar-versionen delar testerna. Några lyfter greppet, femcylindermotorns ljud och farten som gör den till en riktig snabbkombi, medan andra tycker att fjädringen är för stel för svensk landsväg, att växellådan svarar långsamt och att konkurrenterna ger mer körglädje för pengarna. Interiörkvaliteten bedöms också olika: vissa tester kallar material och färgval påkostade, andra tycker att plastkvaliteten inte håller premiumnivå.

Fordonsskatten ligger ofta under 1800 kr/år för årsmodeller före 2019, men kan vara högre för nyare varianter.

Testerna tecknar bilden av en förnuftig familjebil som gör allt tillräckligt bra utan att någonsin bli spännande. Utrustningsnivån, den sjuåriga garantin och det starka tillförlitlighetsryktet återkommer som de tyngsta argumenten i nästan varje test. Körmässigt beskrivs den som stadig och lätt att tycka om, men recensenterna är samstämmiga om att Golf och Focus är roligare bakom ratten. Kritiken samlas kring en fjädring som blir stötig på dåligt underlag, ett smalt motorprogram och en kupé som fungerar men saknar egen karaktär.

• +Styrka:

  Stort bagageutrymme, särskilt i Sportswagon. Gott om benutrymme i baksätet.

• −Svaghet:

  Smalt motorprogram och kort tillvalslista – flera tester påpekar att de piggare motorerna kostar rejält mycket mer.

• −Svaghet:

  Mer motor- och vägljud in i kupén än hos de bästa konkurrenterna. Motorn låter sträv när den pressas.

Där testerna går isär: Körglädjen bedöms olika beroende på version: GT-varianten beskrivs som genuint rolig medan standardbilarna genomgående kallas färglösa bakom ratten. Kupén delar också testerna – vissa lyfter fram gedigen byggkvalitet, andra tycker att designen är trist och att skärmen ser påklistrad ut. Om utrymmet är en styrka eller inte råder det oenighet om, där några tester tycker att konkurrenterna är rymligare.