Tystaste bilarna för långfärd

Bilen erbjuder bra långfärdskomfort med eldrift och snabb acceleration.

Testerna är samstämmigt positiva och beskriver Model 3 som den bil som gjorde elbilen till vardagsvara. Återkommande beröm gäller accelerationen, att bilen är kvick och rolig att köra, den långa räckvidden i klassen och tillgången till Teslas snabbladdningsnät. Kritiken samlas kring att nästan all manövrering sker via mittskärmen och kring ojämn passform och byggkvalitet. Dessutom krymper räckvidden påtagligt i motorvägsfart. Flera tester lyfter också att självkörningslöftena inte infriats och att tillvalspaketen kostar mycket.

• +Styrka:

  Räckvidden är längre än hos de flesta direkta konkurrenter till samma pris. Long Range utpekas som den mest långmilta.

• +Styrka:

  Snabbladdningsnätet nämns som en av de tyngsta fördelarna i praktisk användning.

• −Svaghet:

  Motorvägsfart äter räckvidd. Flera tester nådde inte de officiella siffrorna vid jämn hög hastighet.

• −Svaghet:

  Förarstödspaketen kostar mycket extra. Det utlovade självkörandet infrias inte.

Där testerna går isär: Räckvidden bedöms olika beroende på hur testerna körde. Vissa lyfter de officiella siffrorna som ett av bilens starkaste kort, medan andra konstaterar att de inte gick att komma nära i motorvägsfart. Skärmlösningen delar också åsikterna – några ser den som konsekvent och logisk när man vant sig, andra tycker att den flyttar för mycket bort från förarens händer.

Komfortsäten med massagefunktion och luftfjädring bidrar till utmärkta långfärdsegenskaper.

Testerna är samstämmiga om att kupén är generationens starkaste kort: material, passform och tystnad hör till klassens bästa. På väg är helhetsintrycket en tystgående långfärdsbil som sväljer mil utan ansträngning. I kombiform hyllas lastutrymmet genomgående. Kritiken samlas kring den tröga automatlådan, de två pekskärmarna som kräver blicken från vägen, en dyr tillvalslista och att bilen känns distanserad bakom ratten jämfört med BMW 5-serie. De starka varianterna skiljer sig åt i tonläge: recensenterna beskriver S6 som väldigt snabb men känslomässigt sval, medan RS6 återkommande får beröm för att kombinera supersportprestanda med plats för familj och hund. Flera begagnattester noterar dessutom att modellen fått anmärkningar på tillförlitligheten.

• +Styrka:

  Kombivarianterna tar mycket last och baksitsen räcker till två vuxna bakom en lång förare.

• −Svaghet:

  Luftfjädringen ger mjuk gång, men på de största fälgarna blir det studsigt över småbrutet underlag.

• −Svaghet:

  Grundpriset är högt och tillvalslistan drar snabbt upp slutsumman ytterligare.

• −Svaghet:

  Flera begagnattester pekar på svaga tillförlitlighetssiffror för generationen.

Där testerna går isär: Kördynamiken delar recensenterna. Vissa tycker att S6 vässar sig fint i kurvor och att RS6 känns roligare än vad accelerationssiffrorna antyder, andra beskriver samma bilar som drama-fria och tycker att vikten till slut tar över – där lyfts BMW M3 Touring fram som den mer underhållande. Samma spretighet gäller komforten: en del kallar åkkomforten utmärkt även på stora hjul, medan andra tycker att fjädringen är stötig och sämre polerad än konkurrenternas.

Adaptiv luftfjädring och komfortstolar med elinställning gör modellen särskilt lämpad för långa resor.

Testerna är påfallande eniga: G30-generationen av 5-serien är en av klassens mest kompletta bilar, med höga betyg i nästan varje test. Det som återkommer är långfärdskomforten, den låga ljudnivån i motorvägsfart och en kupé där material och passform känns dyra. Motorerna får beröm rakt igenom, särskilt fyracylindriga 520d som anses snål utan att kännas svag. Kritiken samlas kring att bilen känns mer distanserad bakom ratten än äldre 5-serier, ett trångt benutrymme baktill för långa passagerare och att mycket av det som lyfter bilen ligger på tillvalslistan.

• +Styrka:

  Motorprogrammet imponerar brett. 520d kombinerar låg förbrukning med tillräcklig kraft, sexcylindriga varianterna är starka och mjuka i gången.

• −Svaghet:

  Laddhybriderna tappar bagageplats till batteriet och elräckvidden anses kort i förhållande till priset.

• −Svaghet:

  Mycket kostar extra. Den adaptiva fjädringen med bäst komfort är tillval. M Sport-fjädring med lågprofildäck gör gången märkbart stötigare.

Där testerna går isär: Förarglädjen är den tydliga vattendelaren. Flera tester, framför allt de amerikanska, menar att komforten fått gå före och att bilen utanför M-modellerna inte engagerar. Brittiska och australiska tester lyfter i stället balansen mellan komfort och väghållning som bilens styrka och kallar den den bästa 5-serien på mycket länge. Ett par tester noterar också frågetecken kring dieslarnas driftsäkerhet, medan majoriteten inte tar upp ämnet alls.

Fjädringskomforten är hög, särskilt med Airmatic-luftfjädring, och sätena är bland de mest omtyckta i klassen.

Testerna är samstämmiga om att den här E-klassen är byggd för att transportera fyra personer långt och tyst, inte för att underhålla föraren. Beröm återkommer för kupén med sina skärmar och påkostade material, den låga ljudnivån i motorvägsfart, den sparsamma fyrcylindriga dieseln och kombins ovanligt stora lastutrymme. Kritiken samlas kring en distanserad körupplevelse där BMW 5-serie pekas ut som roligare, ett multimediasystem med krångliga pekytor och en lång, dyr tillvalslista. Flera testare beskriver den som en liten S-klass: mogen och värdig snarare än pigg. På AMG-sidan är enigheten total om att prestandan och V8-ljudet imponerar, medan driftkostnaderna gör det motsatta.

• +Styrka:

  Enormt bagageutrymme i kombin. Baksätet räcker till två vuxna med god marginal.

• +Styrka:

  Fyrcylindriga dieseln drar lite och går starkt, men basbensinaren känns svag i en så stor bil.

• +Styrka:

  AMG-modellerna accelererar brutalt och låter fantastiskt, men är dyra att äga och köra.

• −Svaghet:

  Lång tillvalslista där viktiga saker som luftfjädring kostade extra. Priset låg över konkurrenternas.

Där testerna går isär: Fjädringskomforten delar testerna. Exemplar med luftfjädring och mindre fälgar beskrivs som sammetslena, medan bilar på 19- och 20-tumshjul eller i AMG Line-trim upprepat kritiseras för att studsa och hacka i låg fart. Byggkvaliteten skiljer sig också åt i omdömena: de flesta talar om en gedigen känsla, men enstaka tester rapporterar besvikande detaljer och skrammel i instrumentbrädan.

Komfortnivån är hög med elektriskt justerbara framstolar och möjlighet till massagefunktion i Inscription-utförande.

Testerna är samstämmigt förtjusta i kupén och formen. Materialval, stolar och den avskalade skandinaviska inredningen återkommer som bilens starkaste kort, tillsammans med en säkerhets- och utrustningsnivå som ingår utan tillval. Kritiken samlas kring skärmsystemet, ett bagageutrymme som är mindre än konkurrenternas och en kaross som är byggd för lugn transport snarare än fart. Bilden av körupplevelsen är genomgående densamma: tystgående och stabil i landsvägsfart, men utan skärpa och med motorer som låter ansträngda när de pressas.

• +Styrka:

  Tystgående och lugn på motorväg, med lite vind- och vägbuller in i kupén.

• +Styrka:

  Gott om ben- och takhöjd i baksätet, även om vissa tester tycker att utrymmet bara är genomsnittligt för klassen.

• −Svaghet:

  Fyrcylindriga motorer som låter grova och ansträngda vid full gas. Bilen är långsammare än tyska konkurrenter.

Där testerna går isär: Komforten skiljer testerna åt. Flera pekar ut en stel fjädring som studsar på dålig asfalt, särskilt på stora fälgar, medan andra beskriver gången som mjuk och rogivande. Tillförlitligheten delar också bedömarna: några lyfter fram byggkvaliteten som ovanligt gedigen, andra rapporterar återkommande problem och placerar bilen lågt i sina kundundersökningar.

Bilen erbjuder dubbelglasade sidorutor på GT-Line och ett sofistikerat multilänkbakaxel för bättre komfort.

Testerna är i stort eniga: Sorento IV är en genomarbetad sjusitsig familjebil där utrustningsnivån och den praktiska kupén är de tyngsta argumenten. Nästan varje test lyfter det breda motorprogrammet med diesel, hybrid och laddhybrid. Samma tester framhåller att bilen är stabil och tystgående i landsvägsfart. Kritiken samlas kring en tredje sätesrad som fungerar för barn men blir trång för vuxna, ett bagageutrymme som krymper till nästan ingenting med alla sju platser uppe och en fjädring som studsar en del i låg fart på dåligt underlag. Flera tester påpekar också att priset klättrat uppåt, särskilt för laddhybriden. De noterar dessutom att laddhybriden inte drar mindre än den vanliga hybriden när batteriet är tömt.

• +Styrka:

  Stabil och tystgående på motorväg, känns aldrig ostadig för sin storlek.

• −Svaghet:

  Bagageutrymmet är litet när alla sju platser används, även om det är stort med raderna nedfällda.

• −Svaghet:

  Laddhybriden kostar betydligt mer än övriga versioner och sjunker till vanlig hybridnivå när batteriet är tomt.

Där testerna går isär: Motorvalet delar testerna. Många utser 2,2-dieseln till den bästa i programmet för sitt vridmoment och sin låga förbrukning, medan andra hyllar bensin-V6:ans mjuka gång – dock med anmärkning om hög förbrukning och drivlinereaktioner i ratten på framhjulsdrivna bilar. Kupékvaliteten bedöms också olika: en del beskriver material och passform som nästan premium, andra tycker att den inte når upp till de dyrare konkurrenterna.

Komfortstolar med elinställning finns ofta som tillval och DSG-automat är vanlig.

Testerna är rörande överens: det här är en av de rymligaste bilarna som gick att köpa, oavsett prisklass. Benutrymmet bak jämförs återkommande med lyxlimousiner och bagageutrymmet beskrivs som enormt i både halvkombi och kombi. Recensenterna lyfter också den lugna, mjuka gången på långfärd och en kupé som känns mer påkostad än prislappen antyder. Kritiken samlas kring att bilen är trist att köra, att dubbelkopplingslådan tvekar i krypfart och att tillvalslistan snabbt drar iväg med priset. Flera tester landar i samma slutsats: den som vill ha plats och komfort får mycket, den som vill ha körglädje bör titta åt annat håll.

• +Styrka:

  Mjuk fjädring och låg ljudnivå gör den till en avspänd långfärdsbil.

• −Svaghet:

  Dieslarna låter sträva när de belastas. De större bensinmotorerna dricker mer än de ska.

• −Svaghet:

  Mycket utrustning för pengarna i standardversionerna, men tillvalen och toppmodellerna höjer priset snabbt.

Där testerna går isär: Kupékänslan delar recensenterna. Flera beskriver material och passform som gedigna och nästan premiumklassiga, medan andra tycker att den mörka, avskalade inredningen känns trist och färglös. Motorvalet skapar också delade meningar: 206-hästarsbensinen hyllas som stark och kvick i vissa tester, men får kritik för dragningar i ratten vid hård gaspådrag i andra.

Bilen har ergonomiskt godkända ErgoComfort-stolar som standard på många utrustningsnivåer.

Testerna är påfallande eniga om vad Passat B8 är: en stor, tystgående och påkostad familjebil som trivs bäst på långresa. Utrymmet bak, det stora bagageutrymmet i kombin och känslan av dyra material återkommer i nästan varje test. Kritiken samlas kring en fjädring som blir stel vid låg fart, en DSG-låda som tvekar från stillastående och en körupplevelse som håller föraren på distans. Flera recensenter landar i samma slutsats: det här är en komfortbil för den som kör mycket motorväg, inte en bil du köper för nöjet att svänga.

• +Styrka:

  Inredningen känns dyrare än prislappen antyder. Passform och material nämns genomgående som nära premiummärkena.

• +Styrka:

  Duger utmärkt som dragbil, med hög släpvagnsvikt och backhjälp för släp som lyfts fram som ovanligt användbar.

• −Svaghet:

  GTE-versionen kostar klart mer än motsvarande diesel. Den verkliga förbrukningen ligger långt från de officiella siffrorna när batteriet är tomt.

Där testerna går isär: Väghållningen skiljer testerna åt. Flera tester beskriver greppet och kurvtagningen som förvånansvärt bra för klassen, framför allt i den starka 206TSI-versionen med fyrhjulsdrift. Andra tycker att styrningen säger för lite och att bilen aldrig engagerar. Även fjädringen bedöms olika: vissa kallar den mjuk och avspänd, andra fast och småstudsig i låg fart.

Bilen har eljusterbara stolar med minnesfunktion och ett komfortchassi som prioriterar mjuk gång.

Testerna är i påfallande hög grad överens: Lexus ES är byggd för att rulla stilla och bekvämt, inte för att underhålla föraren. Nästan varje test lyfter den mjuka gången, den tysta kupén och hybriddriftens låga förbrukning. Materialen och passformen får beröm genomgående. Kritiken samlas kring den tröga accelerationen, motorljudet när den steglösa växellådan drar upp varvtalet, det äldre pekplattestyrda multimediasystemet och en bakre stolsrygg som inte går att fälla. Att bilen bara finns som sedan i en klass där konkurrenterna även erbjuder kombi återkommer också som en invändning. Recensenterna själva formulerar det som ett tydligt vägval: den som vill ha en sportsedan letar på annat håll, den som vill ha ro ombord blir nöjd.

• +Styrka:

  Gedigen kupé med noggrann passform och framstolar som testerna beskriver som riktigt bekväma.

• −Svaghet:

  Multimediasystemets pekplatta i tidigare årsmodeller är svår att träffa rätt på under körning. Uppdateringen 2022 gjorde systemet enklare att hantera.

• −Svaghet:

  Baksätesryggen går inte att fälla, vilket begränsar lastningen jämfört med klasskonkurrenterna.

Där testerna går isär: Om F Sport återkommer olika bud. Vissa tester menar att den kombinerar fastare fjädring med bibehållen komfort, andra tycker att den blir stötig på trasigt underlag utan att bilen faktiskt blir roligare att köra.

Komforten är hög med AGR-certifierade förarstolar och välavstämd fjädring, vilket gör modellen till ett utmärkt långfärdsval.

Testerna är i stort överens om att 508 säljer på formen. Karossen väcker uppmärksamhet och kupén ser dyrare ut än märket antyder, med gott om utrustning som standard och en åttastegad automatlåda som får beröm i nästan varje test. Motorerna beskrivs som både starka och snåla. Laddhybriderna lyfts fram för låga driftskostnader när de faktiskt laddas. Kritiken samlas kring en trång baksits, skymd sikt bakåt, en fjädring som aldrig riktigt kommer till ro och priser som i toppversionerna hamnar nära premiummärkena utan att kupén riktigt håller hela vägen dit.

• −Svaghet:

  Sikten bakåt och snett bakåt är begränsad av smala rutor och tjocka stolpar.

• −Svaghet:

  Toppversionerna kostar nästan som tyska premiumbilar. Flera tester tycker att prislappen är svår att motivera mot billigare storkombis.

• −Svaghet:

  Laddhybriden går billigt om den laddas varje natt, men den utlovade elräckvidden och förbrukningen är svår att nå i verkligheten.

Där testerna går isär: Fjädringen delar testerna. Flera beskriver en bil som studsar och rör sig oroligt över småojämnheter även på motorväg, medan andra tvärtom kallar gången stadig och väl dämpad och lyfter fram 508 som en bekväm långfärdsbil. Även motorernas ljudnivå bedöms olika: vissa tycker de går tyst och kultiverat, andra att de låter mer ansträngt än hos konkurrenterna.