Bästa 4wd-bilar som är tysta

Fyrhjulsdriften är trygg på halka och snö, även om den är mer inriktad på väggrip än terräng. För den som prioriterar låg ljudnivå och komfort hör modellen till toppvalen i klassen 2016–2024.

Testerna är samstämmiga om att XC90 är byggd för att ta familjen bekvämt och tryggt från A till B, inte för att underhålla föraren. Kupén hyllas i nästan varje test: materialen, den återhållsamma designen och plats för sju får beröm även tio år efter lanseringen. Den generösa säkerhetsutrustningen återkommer som ett tungt plus. Kritiken samlas kring en fjädring som studsar på ojämnt underlag, ett multimediasystem som svarar segt och kräver inlärning samt fyrcylindriga motorer som låter sträva när de jobbar. Om T8 är recensenterna eniga om att prestandan är stark men elräckvidden kort och att bilen inte kan snabbladdas. Flera påpekar också att grundpriset stiger snabbt när tillvalslistan används.

• +Styrka:

  Tystgående och lågmäld i marschfart. Bilen känns stabil och avspänd på långfärd.

• −Svaghet:

  De fyrcylindriga motorerna låter grova och ansträngda när de belastas, vilket bryter mot den lyxiga tonen i övrigt.

• −Svaghet:

  T8 accelererar överraskande hårt. Elräckvidden är kort mot konkurrenterna och batteriet kan inte snabbladdas. Tomt batteri höjer bränsleförbrukningen märkbart.

Där testerna går isär: Åkkomforten delar testerna. En del beskriver gången som riktigt behaglig, framför allt med luftfjädring, medan andra tycker att bilen är stum och stötig över dåligt underlag – skillnaden verkar hänga på fjädringsval och fälgstorlek. Tredje sätesradens användbarhet skiljer sig också: brittiska tester talar om plats för sju vuxna, medan flera amerikanska konstaterar att bakersta raden i praktiken är en barnplats.

• Luftfjädring ger bäst komfort och tystnad men kan bli dyr vid läckage eller kompressorproblem; provkör och lyssna efter kompressorljud och kontrollera att bilen inte sjunker efter parkering.
• Takräcken/tvärstag kan ge påtagligt vindbrus i motorvägsfart; ta av dem när de inte används.
• Satsa på 18–19 tum och kvalitetsdäck för lägre kupéljud; många begagnade exemplar står på 20–22 tum av kosmetiska skäl.

Med akustikglas och mindre hjul är motor-, vind- och vägbuller mycket väl dämpat, och den låga aerodynamiken hjälper på motorväg. Quattro-systemet ger tryggt grepp året runt, och komforten är hög med adaptiv dämpning eller luftfjädring. Välj 18–19 tum och touringdäck så matchar den kategorins fokus på tysthet bäst.

Testerna är samstämmiga om att kupén är generationens starkaste kort: material, passform och tystnad hör till klassens bästa. På väg är helhetsintrycket en tystgående långfärdsbil som sväljer mil utan ansträngning. I kombiform hyllas lastutrymmet genomgående. Kritiken samlas kring den tröga automatlådan, de två pekskärmarna som kräver blicken från vägen, en dyr tillvalslista och att bilen känns distanserad bakom ratten jämfört med BMW 5-serie. De starka varianterna skiljer sig åt i tonläge: recensenterna beskriver S6 som väldigt snabb men känslomässigt sval, medan RS6 återkommande får beröm för att kombinera supersportprestanda med plats för familj och hund. Flera begagnattester noterar dessutom att modellen fått anmärkningar på tillförlitligheten.

• +Styrka:

  Kombivarianterna tar mycket last och baksitsen räcker till två vuxna bakom en lång förare.

• −Svaghet:

  Luftfjädringen ger mjuk gång, men på de största fälgarna blir det studsigt över småbrutet underlag.

• −Svaghet:

  Grundpriset är högt och tillvalslistan drar snabbt upp slutsumman ytterligare.

• −Svaghet:

  Flera begagnattester pekar på svaga tillförlitlighetssiffror för generationen.

Där testerna går isär: Kördynamiken delar recensenterna. Vissa tycker att S6 vässar sig fint i kurvor och att RS6 känns roligare än vad accelerationssiffrorna antyder, andra beskriver samma bilar som drama-fria och tycker att vikten till slut tar över – där lyfts BMW M3 Touring fram som den mer underhållande. Samma spretighet gäller komforten: en del kallar åkkomforten utmärkt även på stora hjul, medan andra tycker att fjädringen är stötig och sämre polerad än konkurrenternas.

• Quattro ultra kan upplevas en aning reaktivt vid start på blankis – kvalitativa vinterdäck minimerar detta.
• Fel hjulinställning eller slitna bussningar ger snedslitage som ökar däckbuller; provkör på grov asfalt och kontrollera mönsterdjup/ojämnt slitage.
• PHEV väger mer och kan ge dova dunsar över tvära gupp; se till att däcktryck är korrekt och undvik lågprofildäck för mer tyst komfort.

Undvik stora fälgar och hårda RFT-däck om tystnad prioriteras, och notera att Touring (G31) kan släppa in något mer vägbuller från lastutrymmet.

Testerna är påfallande eniga: G30-generationen av 5-serien är en av klassens mest kompletta bilar, med höga betyg i nästan varje test. Det som återkommer är långfärdskomforten, den låga ljudnivån i motorvägsfart och en kupé där material och passform känns dyra. Motorerna får beröm rakt igenom, särskilt fyracylindriga 520d som anses snål utan att kännas svag. Kritiken samlas kring att bilen känns mer distanserad bakom ratten än äldre 5-serier, ett trångt benutrymme baktill för långa passagerare och att mycket av det som lyfter bilen ligger på tillvalslistan.

• +Styrka:

  Motorprogrammet imponerar brett. 520d kombinerar låg förbrukning med tillräcklig kraft, sexcylindriga varianterna är starka och mjuka i gången.

• −Svaghet:

  Laddhybriderna tappar bagageplats till batteriet och elräckvidden anses kort i förhållande till priset.

• −Svaghet:

  Mycket kostar extra. Den adaptiva fjädringen med bäst komfort är tillval. M Sport-fjädring med lågprofildäck gör gången märkbart stötigare.

Där testerna går isär: Förarglädjen är den tydliga vattendelaren. Flera tester, framför allt de amerikanska, menar att komforten fått gå före och att bilen utanför M-modellerna inte engagerar. Brittiska och australiska tester lyfter i stället balansen mellan komfort och väghållning som bilens styrka och kallar den den bästa 5-serien på mycket länge. Ett par tester noterar också frågetecken kring dieslarnas driftsäkerhet, medan majoriteten inte tar upp ämnet alls.

• G31 Touring: bakre luftbälgar kan på sikt spricka/läcka och skapa oljud och sämre komfort; lyssna efter pysljud och kontrollera nivåreglering.
• 520d kan låta råare kall; säkerställ att motorfästen och uppdateringar är gjorda för bästa NVH.
• Akustikruta och laminerade sidorutor var inte alltid standard; verifiera utrustningskoden om låg ljudnivå är viktigt.
• Ovala/slitna däck eller fel hjulinställning ger onödigt däckmuller; kontrollera mönsterslitage och gör en hjulinställning.

Med rätt specifikation – mindre hjul, akustikglas och gärna Airmatic – kombinerar den låg kupébuller med tryggt vintergrepp.

Testerna är samstämmiga om att den här E-klassen är byggd för att transportera fyra personer långt och tyst, inte för att underhålla föraren. Beröm återkommer för kupén med sina skärmar och påkostade material, den låga ljudnivån i motorvägsfart, den sparsamma fyrcylindriga dieseln och kombins ovanligt stora lastutrymme. Kritiken samlas kring en distanserad körupplevelse där BMW 5-serie pekas ut som roligare, ett multimediasystem med krångliga pekytor och en lång, dyr tillvalslista. Flera testare beskriver den som en liten S-klass: mogen och värdig snarare än pigg. På AMG-sidan är enigheten total om att prestandan och V8-ljudet imponerar, medan driftkostnaderna gör det motsatta.

• +Styrka:

  Enormt bagageutrymme i kombin. Baksätet räcker till två vuxna med god marginal.

• +Styrka:

  Fyrcylindriga dieseln drar lite och går starkt, men basbensinaren känns svag i en så stor bil.

• +Styrka:

  AMG-modellerna accelererar brutalt och låter fantastiskt, men är dyra att äga och köra.

• −Svaghet:

  Lång tillvalslista där viktiga saker som luftfjädring kostade extra. Priset låg över konkurrenternas.

Där testerna går isär: Fjädringskomforten delar testerna. Exemplar med luftfjädring och mindre fälgar beskrivs som sammetslena, medan bilar på 19- och 20-tumshjul eller i AMG Line-trim upprepat kritiseras för att studsa och hacka i låg fart. Byggkvaliteten skiljer sig också åt i omdömena: de flesta talar om en gedigen känsla, men enstaka tester rapporterar besvikande detaljer och skrammel i instrumentbrädan.

• Runflat MOE‑däck bullrar mer när de blir slitna eller kalla; överväg tysta MO/akustikdäck om bilen har punkteringskit.
• Kontrollera däckens slitage (sågkant på bakaxel) och gör fyrhjulsinställning; ojämnt slitage ökar ljud och påverkar 4Matic.
• Luftfjädring Airmatic: lyssna efter pys/knarr och se om bilen sjunker över natt; läckage påverkar komfort och kostar att åtgärda.
• Blanda inte olika däckfabrikat/mönster; 4Matic kan annars få vibrationer och ökat buller vid lastbyte.
• Tidiga OM654‑dieslar: se servicehistorik för NOx‑sensorer/AdBlue‑uppdateringar, då fel kan ge råare gång och högre NVH vid kallstart.

Fyrhjulsdriften är trygg på nordiska vägar och komforten är hög, men stora hjul kan förstöra både bullernivå och fjädringsmjukhet.

Testerna är samstämmigt positiva till XC60 som en lugn, påkostad premium-SUV med formstark design ute och inne. Nästan varje test lyfter kupén: gedigna material, sköna stolar och en rik säkerhets- och förarstödsutrustning som standard. Kritiken samlas kring multimediasystemet som är trögt och småpetigt att träffa rätt i, en fjädring som blir hård på stora fälgar, knappt bagage- och förvaringsutrymme samt en väghållning utan skärpa. Recensenterna är eniga om att den vänder sig till den som vill ha komfort och stillhet snarare än körglädje – den som söker det senare hänvisas genomgående till de tyska konkurrenterna.

• +Styrka:

  T8-laddhybriden accelererar hårt och ger användbar elräckvidd i de senare årsmodellerna.

• −Svaghet:

  Bagageutrymmet räcker inte till mot konkurrenterna. Småförvaringen i kupén är knapp.

• −Svaghet:

  Tråkig att köra. Styrningen säger lite, chassit hänger inte med i fart och växellådan tvekar vid gaspådrag från lågt varv.

Där testerna går isär: Åsikterna går isär om laddhybriden. Flera tester hyllar prestandan och elräckvidden, medan andra tycker att förbrukningen i verklig körning inte imponerar och att övergången mellan el och bensin sköts ryckigt. Komforten bedöms också olika: en del beskriver gången som mjuk och rogivande, andra som direkt hård – skillnaden verkar hänga på fälgstorlek och luftfjädring.

• T8 före 2022 har svagare bakre elmotor; med tomt batteri kan bilen upplevas mer framhjulsdriven i halare backar.
• Däckvalet påverkar mycket – vissa OE-däck (t.ex. Pirelli Scorpion Zero på R-Design) är märkbart bullrigare på svensk grov asfalt.
• Se över servicehistorik för AWD-komponenter (koppling/vinkelväxel) och att mjukvaruuppdateringar är gjorda för optimal fördelning av drivning.

Välj rätt specifikation så är den mycket väl lämpad för tyst, fyrhjulsdriven körning.

Testerna är påfallande eniga: X3 kör mer som en stor kombi än som en hög SUV. Det är den största behållningen. Nästan varje test lyfter balansen mellan väghållning och komfort, en kupé med hög materialkänsla och gott om plats för fem plus bagage. Motorprogrammet får genomgående beröm, särskilt sexcylindriga bensin och diesel. Multimediasystemet beskrivs som lättanvänt. Kritiken samlas kring stumt fjädringsbeteende på M Sport-fjädring och stora fälgar, en fyrcylindrig diesel som låter grov och en knapphändig standardutrustning där mycket ligger på tillvalslistan.

• +Styrka:

  Sexcylindriga motorerna får återkommande beröm för mjuk gång och kraft långt ner i varvregistret.

• +Styrka:

  Menysystemet med vridreglage beskrivs som logiskt och lätt att lära sig.

• −Svaghet:

  Standardutrustningen är snål för klassen. Det mesta man vill ha kostar extra.

Där testerna går isär: Fjädringen delar testerna: en del beskriver avvägningen mellan komfort och väghållning som klassens bästa, medan andra tycker att bilen är för hård redan i M Sport-utförande. X3 M Competition drar isär bedömningarna mest – vissa hyllar prestandan som närmast osannolik för en SUV, andra menar att komforten offrats för mycket. Om interiörens formgivning råder också delade meningar, från gedigen och tidlös till daterad och tråkig att titta på.

• Akustiska sidorutor var ett tillval; kontrollera utrustningslistan om tystnad är prioritet.
• Takräcken eller takbox ökar vindbruset tydligt i motorvägsfart.
• Felaktig hjulinställning eller cuppade/slitna däck ger brummande ljud – inspektera mönster och slitage.

Den standardmonterade luftfjädringen och den stabila, tunga plattformen ger en lugn och komfortabel färd. Välj mindre hjul och tysta EV-däck för att få ut maximal tystnad på grov svensk asfalt.

Testerna tecknar bilden av en tyst, mjukt gående och påkostad elbil som mest av allt vill vara bekväm. Kupén hyllas nästan genomgående för material och byggkvalitet. Recensenterna återkommer till hur stabilt och avslappnat bilen rullar i högre farter. Kritiken samlas kring räckvidden, den höga vikten och förbrukningen, ett multimediasystem som kräver för mycket fingerpetande och kameraspeglarna som fanns som tillval. Flera tester påpekar också att konkurrenterna från samma tid gav mer körglädje för pengarna.

• +Styrka:

  Stark acceleration och fyrhjulsdrift som ger grepp även på halt underlag.

• +Styrka:

  Gott om plats för fem vuxna. Kupén fungerar för långresa.

• −Svaghet:

  Kameraspeglarna som tillval ger begränsad överblick. Skärmarna i dörrsidan kräver lång tillvänjning.

Där testerna går isär: Kördynamiken delar testerna. En del beskriver e-tron som förvånansvärt engagerande att köra även på krokig väg, medan andra tycker att den är för distanserad och pekar ut Jaguar I-Pace som klart roligare. Bagageutrymmet bedöms också olika: vissa kallar bilen mycket praktisk, andra tycker att lastutrymmet är snålt för en bil i den här storleken.

• Sök exemplar med akustiska sidorutor om möjligt; det märks vid motorvägsfart och i regn.
• E-tron S och bilar med bredare 265–285-däck låter ofta mer på grov asfalt.
• Testkör i 110–120 km/h på grov beläggning; vind- och takrelaterade ljud (t.ex. panoramatak, takräcken) kan variera mellan exemplar.
• Följ däcktrycket på dörrstolpens etikett; övertryck ökar vägbuller och stötighet.

Quattro‑systemet ger mycket bra grepp året runt, och chassit är komfortabelt utan att bli svampigt. Välj mindre hjul och gärna akustikglas för att få den riktigt lugn på motorväg.

Med 58 tester är bilden ovanligt entydig: Q5 är den påkostade, tystgående familje-SUV:en som gör allt korrekt utan att beröra föraren. Recensenterna återkommer till kupékvaliteten, det låga ljudnivån i motorvägsfart och motorer som drar starkt utan att låta ansträngda. Kritiken samlas kring en styrning som säger lite om vägen, en stel gång på de största hjulen, ett baksäte och bagageutrymme som bara är medelmåttiga i klassen samt ett högt pris där mycket ligger på tillvalslistan. Att den inte är lika underhållande att köra som BMW X3, Porsche Macan eller Jaguar F-Pace nämns i nästan varje test – men de flesta konstaterar också att det knappast är därför folk köper en Q5.

• +Styrka:

  Motorerna imponerar brett. 2.0 TDI drar bra på låga varv med måttlig förbrukning. V6-dieseln beskrivs som närmast oansträngd i omkörningar.

• −Svaghet:

  Baksätet räcker för två vuxna men inte tre. Lastvolymen ligger under flera konkurrenter. Laddhybriden tappar dessutom bagageutrymme till batteriet.

• −Svaghet:

  Dyr att köpa och en lång tillvalslista, där en del av den mest lockande tekniken ligger utanför grundpriset.

Där testerna går isär: Kring SQ5 går testerna isär. En del beskriver den som väl avvägd, med adaptiva dämpare som gör den både bekväm och stadig, medan andra tycker att den saknar skärpa och effekt mot mer aggressiva rivaler och därför hamnar mittemellan. Även multimediasystemet delar recensenterna: pekplattan i de tidigare bilarna kallas krånglig, medan pekskärmen efter ansiktslyftet av vissa anses vara ett steg bakåt jämfört med den knappstyrda lösningen.

• Inspektera däck för sågtandslitage, särskilt bak; hörs som muller i 60–90 km/h.
• S line-sportchassi är fastare och bullrigare på grov asfalt – provkör på sådan beläggning.
• Takräcken/takbox och panoramatak kan ge extra vindljud; lyssna vid 100–120 km/h.
• Fyrcylindrig quattro ultra kan kännas kort FWD vid plötsliga gaspådrag i halt underlag – bra däck och uppdaterad mjukvara hjälper.

Fyrhjulsdriften är effektiv i vardagen och chassit prioriterar komfort, särskilt med AIRMATIC. Rätt däckval gör störst skillnad för bullernivån, vilket gör modellen mycket lämpad i denna kategori.

Testerna är i stort överens om att GLC är en bekväm, tystgående familje-SUV som säljer på komfort, utrustning och kupékänsla snarare än körglädje. Den tysta gången i motorvägsfart, den stilrena interiören från C-klassen och den generösa standardutrustningen återkommer som plus i nästan varje test. Kritiken samlas kring en livlös styrning, en fjädring som blir stötig över vassa ojämnheter, sträva fyrcylindriga dieslar, en förbrukning som sällan matchar de utlovade siffrorna och dyra tillvalspaket. Flera tester slår fast att BMW X3 är roligare att köra och att Audi Q5 känns mer gediget byggd. Ordet som återkommer är kompetent men själlös – bilen gör jobbet utan att engagera föraren.

• +Styrka:

  SUV-karossen ger plats för fyra vuxna och stort bagageutrymme. Coupén tappar huvudhöjd bak, har hög lastkant och sämre sikt bakåt.

• −Svaghet:

  Fjädringen blir stötig över tvärgående skarvar och grusvägar, tydligast på 20- och 21-tumsfälgar.

• −Svaghet:

  Fyrcylindriga dieseln låter grov vid kallstart och hårt gaspådrag. Förbrukningen hamnar över de utlovade siffrorna.

• −Svaghet:

  Tillförlitligheten beskrivs som ojämn, med återkommande rapporter om egenheter i chassi och drivlina hos begagnade exemplar.

Där testerna går isär: Komforten delar testerna. Flera beskriver gången som mjuk och sammanhållen, särskilt med luftfjädring och mindre fälgar, medan andra tycker att bilen studsar och blir hård över vassa ojämnheter. Kring AMG-versionerna går det också isär: vissa tester hyllar hur väl två ton hålls i styr och hur mycket V8:an ger, andra tycker att fjädringen blir för stel, att däckbullret stör och att vikten tar bort skärpan.

• Tidiga årsmodeller kan ha vindbrus från speglar eller dörrlister; provkör i 100–120 km/h och lyssna noga.
• Diesel 220 d före ca 2019 (OM651) är råare vid kallstart än nya OM654; kontrollera kallstartsljud vid köp.
• Kontrollera däckslitage och cupping bak som kan orsaka hummande ljud i motorvägsfart.
• Panoramaglastak och takräcken kan öka vindbrus vid högre hastigheter.
• Plug-in-hybrider kräver ofta XL-däck; välj ett tyst märke/mönster för att kompensera den högre vikten.
• Säkerställ om bilen har akustikkomfortpaket (laminerade sidorutor fram) – det ger märkbar skillnad i vindbrus.

Kupén är välisolerad med akustikruta och, på många exemplar, laminerade framdörrutor; 2020-uppdateringen och den nya 2023-generationen förbättrade NVH ytterligare. Fyrhjulsdriften ger tryggt vintergrepp på väg, även om systemet är mer vägfokuserat än terränginriktat. Komforten är hög med mjuk fjädring och effektiv chassifiltrering, men F Sport och 20–21-tums hjul ger något mer buller och fasthet.

Testerna beskriver genomgående en stor lyx-SUV byggd för att färdas bekvämt snarare än fort. Den mjuka gången, den låga ljudnivån och kupéns påkostade material lyfts i nästan varje test, tillsammans med en rik standardutrustning och ett starkt rykte om driftsäkerhet. Kritiken samlas kring multimediasystemet med pekplatta, en väghållning som ingen kallar rolig och en tredje sätesrad i RX L som bara duger för barn. Recensenterna är också eniga om att drivlinan känns trög när man verkligen trycker på, oavsett om det är V6-hybriden eller fyrcylindrig turbo. Bilden som växer fram är en bil för den som vill åka avspänt, inte för den som vill ha känsla i ratten.

• +Styrka:

  Gedigen kupé där material och passform håller hög klass, i flera tester bättre än de tyska konkurrenternas.

• +Styrka:

  Ett återkommande beröm för hög standardutrustning och ett rykte om få fel och lång livslängd.

• −Svaghet:

  Drivlinan är trög vid kickdown och motorn tjuter högt när den steglösa växellådan håller uppe varvtalet.

• −Svaghet:

  Tredje sätesraden i RX L är trång och svår att krypa in i. Enligt testerna duger den bara för barn.

Där testerna går isär: Bränsleekonomin bedöms olika. Hybriden hyllas för låg förbrukning i stadstrafik och flera tester noterar bra siffror även på långfärd, medan andra tycker att den fortfarande dricker mer än man väntar sig av en hybrid. Formspråket delar också recensenterna: några gillar att den vågar sticka ut, andra kallar fronten direkt frånstötande.

• Hybrider med E-Four kan ha ett lätt elmotorsurr bak i låg fart på grov asfalt.
• Vissa OEM-däck blir märkbart bullrigare när de passerat halvt mönsterdjup; planera däckbyte i tid.
• Efter vindrute- eller dörringrepp kan feljusterade tätningar ge vindbrus vid >100 km/h – provkör på motorväg.
• Takräcken/takbox och panoramatakets rullgardin öppnad ökar vind- och resonansljud i kupén.