Bästa kombi med dragkrok

Den kombinerar hög dragvikt, lugn riktningsstabilitet och långfärdskomfort med ett praktiskt lastutrymme. Se upp för specifika drivlineval och utrustningsskillnader som påverkar dragvikt och bagagevolym.

Testerna är samstämmiga om att kupén är generationens starkaste kort: material, passform och tystnad hör till klassens bästa. På väg är helhetsintrycket en tystgående långfärdsbil som sväljer mil utan ansträngning. I kombiform hyllas lastutrymmet genomgående. Kritiken samlas kring den tröga automatlådan, de två pekskärmarna som kräver blicken från vägen, en dyr tillvalslista och att bilen känns distanserad bakom ratten jämfört med BMW 5-serie. De starka varianterna skiljer sig åt i tonläge: recensenterna beskriver S6 som väldigt snabb men känslomässigt sval, medan RS6 återkommande får beröm för att kombinera supersportprestanda med plats för familj och hund. Flera begagnattester noterar dessutom att modellen fått anmärkningar på tillförlitligheten.

• +Styrka:

  Kombivarianterna tar mycket last och baksitsen räcker till två vuxna bakom en lång förare.

• −Svaghet:

  Luftfjädringen ger mjuk gång, men på de största fälgarna blir det studsigt över småbrutet underlag.

• −Svaghet:

  Grundpriset är högt och tillvalslistan drar snabbt upp slutsumman ytterligare.

• −Svaghet:

  Flera begagnattester pekar på svaga tillförlitlighetssiffror för generationen.

Där testerna går isär: Kördynamiken delar recensenterna. Vissa tycker att S6 vässar sig fint i kurvor och att RS6 känns roligare än vad accelerationssiffrorna antyder, andra beskriver samma bilar som drama-fria och tycker att vikten till slut tar över – där lyfts BMW M3 Touring fram som den mer underhållande. Samma spretighet gäller komforten: en del kallar åkkomforten utmärkt även på stora hjul, medan andra tycker att fjädringen är stötig och sämre polerad än konkurrenternas.

• Laddhybriden (TFSI e) tappar mycket bagagevolym och har ofta lägre lastvikt; säkerställ att utrymme och nyttolast räcker för din släputrustning.
• Eftermonterad dragkrok kräver korrekt kodning för släpvagnsstabilisering och PDC-avstängning; kontrollera att 13-poligt uttag och laddning av släpets batteri fungerar.
• V6 TDI: håll koll på NOx-sensorer, AdBlue- och EGR-relaterade fel som kan bli kostsamma; dokumenterad service och uppdateringar är en fördel vid köp.
• ZF 8HP-tiptronic mår bra av oljebyten trots ”lifetime”-retorik; be om kvitto på oljeservice om bilen dragit tungt.
• Motor- och växellådskylning: kontrollera att kylfläktar och kondensor är fräscha, särskilt på bilar som gått mycket med husvagn i berg/varmt klimat.
• Elektriskt utfällbar krok kan kärva av korrosion eller bristande smörjning; provkör utfällning/infällning och inspektera glapp i kulhuset.

Bäst för släpkörning är dieselversionerna med ZF 8-stegs automat, medan 530e har lägre dragvikt och 520d kan kännas ansträngd med maxlast. Lastutrymmet är rymligt och praktiskt, men slår inte klassens största.

Testerna är påfallande eniga: G30-generationen av 5-serien är en av klassens mest kompletta bilar, med höga betyg i nästan varje test. Det som återkommer är långfärdskomforten, den låga ljudnivån i motorvägsfart och en kupé där material och passform känns dyra. Motorerna får beröm rakt igenom, särskilt fyracylindriga 520d som anses snål utan att kännas svag. Kritiken samlas kring att bilen känns mer distanserad bakom ratten än äldre 5-serier, ett trångt benutrymme baktill för långa passagerare och att mycket av det som lyfter bilen ligger på tillvalslistan.

• +Styrka:

  Motorprogrammet imponerar brett. 520d kombinerar låg förbrukning med tillräcklig kraft, sexcylindriga varianterna är starka och mjuka i gången.

• −Svaghet:

  Laddhybriderna tappar bagageplats till batteriet och elräckvidden anses kort i förhållande till priset.

• −Svaghet:

  Mycket kostar extra. Den adaptiva fjädringen med bäst komfort är tillval. M Sport-fjädring med lågprofildäck gör gången märkbart stötigare.

Där testerna går isär: Förarglädjen är den tydliga vattendelaren. Flera tester, framför allt de amerikanska, menar att komforten fått gå före och att bilen utanför M-modellerna inte engagerar. Brittiska och australiska tester lyfter i stället balansen mellan komfort och väghållning som bilens styrka och kallar den den bästa 5-serien på mycket länge. Ett par tester noterar också frågetecken kring dieslarnas driftsäkerhet, medan majoriteten inte tar upp ämnet alls.

• Bakre luftbälgar på Touring kan börja läcka runt 10–15 000 mil – leta efter hängande bakände efter nattparkering.
• ZF 8HP klassas som ”livstidsfylld”, men oljeservice vid cirka 12–15 000 mil rekommenderas om bilen dragit tungt.
• xDrive kräver jämnt däckslitage och rätt dimensioner – annars kan fördelningslådan ta stryk vid belastning.
• 520d klarar 2,0 ton men känns ansträngd i motlut/omkörningar; välj 530d/540d om tungt släp är vardag.
• Eftermonterad dragkrok kräver korrekt kabelsats och kodning av trailermodul, annars fungerar inte släpvagnsstabilisering och PDC korrekt.
• Maximalt kultryck är omkring 90 kg beroende på specifikation – överskrid inte detta då stabiliteten försämras.

Kombinationen av hög tillåten släpvikt på upp till cirka 2,1 ton, lång hjulbas och självnivellerande bakaxel ger ett mycket stabilt ekipage. Dieslar med 9G-TRONIC och 4Matic passar extra bra för tunga släp, och utrustningen för drag är genomtänkt. Se dock upp med PHEV-versionernas minskade bagageutrymme och verifiera specifik släpvikt på just den bil du tittar på.

Testerna är samstämmiga om att den här E-klassen är byggd för att transportera fyra personer långt och tyst, inte för att underhålla föraren. Beröm återkommer för kupén med sina skärmar och påkostade material, den låga ljudnivån i motorvägsfart, den sparsamma fyrcylindriga dieseln och kombins ovanligt stora lastutrymme. Kritiken samlas kring en distanserad körupplevelse där BMW 5-serie pekas ut som roligare, ett multimediasystem med krångliga pekytor och en lång, dyr tillvalslista. Flera testare beskriver den som en liten S-klass: mogen och värdig snarare än pigg. På AMG-sidan är enigheten total om att prestandan och V8-ljudet imponerar, medan driftkostnaderna gör det motsatta.

• +Styrka:

  Enormt bagageutrymme i kombin. Baksätet räcker till två vuxna med god marginal.

• +Styrka:

  Fyrcylindriga dieseln drar lite och går starkt, men basbensinaren känns svag i en så stor bil.

• +Styrka:

  AMG-modellerna accelererar brutalt och låter fantastiskt, men är dyra att äga och köra.

• −Svaghet:

  Lång tillvalslista där viktiga saker som luftfjädring kostade extra. Priset låg över konkurrenternas.

Där testerna går isär: Fjädringskomforten delar testerna. Exemplar med luftfjädring och mindre fälgar beskrivs som sammetslena, medan bilar på 19- och 20-tumshjul eller i AMG Line-trim upprepat kritiseras för att studsa och hacka i låg fart. Byggkvaliteten skiljer sig också åt i omdömena: de flesta talar om en gedigen känsla, men enstaka tester rapporterar besvikande detaljer och skrammel i instrumentbrädan.

• 9G-TRONIC: byt olja och filter runt 12–15 000 mil; ryckig växling varm eller slir vid backning med släp tyder på behov av service.
• OM654-diesel: kontrollera att EGR-kylare/uppdateringar är gjorda och att AdBlue-pump/värmare fungerar; fel kan ge nödläge vid tung körning.
• Eftermonterad dragkrok kräver korrekt kodning för Trailer Stability Assist och lampövervakning; inspektera 13-polskontakten för korrosion.
• PHEV-versioner har mindre bagage och högre lastgolv; vissa exemplar har lägre tillåten dragvikt och annorlunda bromskänsla på grund av regenerering.
• 4Matic ger bättre grepp men innebär fler rörliga delar; kontrollera främre drivaxelknutar/hjullager och lyssna efter missljud vid belastning.
• Tunga släp sliter bromsar snabbt; kontrollera skivtjocklek, belägg och att släpets bromsar är rätt justerade för att undvika överhettning.

Som bäst drar den tunga släp med D5/B5 diesel och AWD, medan PHEV‑versionerna ger lägre dragvikt och mindre bagage. Komforten är toppklass, men den sluttande bakluckan och PHEV‑batteriet äter viss lastvolym.

Testerna är samstämmigt förtjusta i kupén och formen. Materialval, stolar och den avskalade skandinaviska inredningen återkommer som bilens starkaste kort, tillsammans med en säkerhets- och utrustningsnivå som ingår utan tillval. Kritiken samlas kring skärmsystemet, ett bagageutrymme som är mindre än konkurrenternas och en kaross som är byggd för lugn transport snarare än fart. Bilden av körupplevelsen är genomgående densamma: tystgående och stabil i landsvägsfart, men utan skärpa och med motorer som låter ansträngda när de pressas.

• +Styrka:

  Tystgående och lugn på motorväg, med lite vind- och vägbuller in i kupén.

• +Styrka:

  Gott om ben- och takhöjd i baksätet, även om vissa tester tycker att utrymmet bara är genomsnittligt för klassen.

• −Svaghet:

  Fyrcylindriga motorer som låter grova och ansträngda vid full gas. Bilen är långsammare än tyska konkurrenter.

Där testerna går isär: Komforten skiljer testerna åt. Flera pekar ut en stel fjädring som studsar på dålig asfalt, särskilt på stora fälgar, medan andra beskriver gången som mjuk och rogivande. Tillförlitligheten delar också bedömarna: några lyfter fram byggkvaliteten som ovanligt gedigen, andra rapporterar återkommande problem och placerar bilen lågt i sina kundundersökningar.

• Automatlådan mår bra av tätare oljebyten vid mycket släpkörning trots ”lifetime”-påståenden.
• Tidiga D4/D5 kan ha EGR‑/insugproblem; vid tung körning med släp kan symptom märkas tydligare (ojämn gång, varningslampor).
• Inspektera elutfällbar dragkrok för glapp/korrosion och testa 13‑poliga uttaget – fel i släpvagnsmodulen är inte ovanligt.
• Kolla bakvagnsbussningar och dämpare på bilar som ofta dragit tungt; onormalt däckslitage eller gung tyder på slitage.

Den har ett välbalanserat chassi och bra säkerhetsnivå, särskilt efter 2018 då fjädring och ljudisolering uppdaterades. Bensinmotorerna är driftsäkra men kräver varv vid last, medan 2.2-dieseln är starkast för släpkörning men kräver noggrann servicehistorik. Den saknar klassens högsta dragvikt och AWD-alternativ, men levererar ändå trygg dragkomfort och vettig utrustning.

Testerna är påfallande eniga: tredje generationens Mazda 6 kör bättre än de flesta i klassen och känns dyrare inuti än priset antyder. Styrningen beskrivs som exakt och bilen som lätt på foten på kurvig väg, samtidigt som kombin lastar mycket och bjuder på rejält med benutrymme. Recensenterna lyfter också den generösa standardutrustningen och 2,2-dieselns kombination av dragkraft och låg förbrukning. Kritiken samlas kring en stel fjädring i låg fart på de största fälgarna, knapp takhöjd bak och sugmotorer som måste varvas för att ge något. Flera tester påpekar att bilar från 2016 och framåt blev tystare och fick bättre styrkänsla.

• +Styrka:

  Stort och användbart lastutrymme i kombin, med gott om plats även för benen i baksätet.

• +Styrka:

  2,2-dieseln drar starkt från låga varv och håller nere förbrukningen på långfärd. Den blev märkbart tystare i de senare uppdateringarna.

• −Svaghet:

  Bensinsugmotorerna måste varvas för att leverera och blir sträva högt upp. Den turbomatade 2,5-litersmotorn dricker påtagligt när man utnyttjar den.

Där testerna går isär: Multimediasystemet delar recensenterna. Vissa tester beskriver det som lättöverskådligt och enkelt att styra med vredet, medan andra kallar det gammalmodigt och tycker att menyerna är svåra att hitta i. Åsikterna går också isär om turbobensinen: en del hyllar dess dragkraft, andra tycker att den känns karaktärslös och inte lika kvick som effektsiffrorna antyder.

• Skyactiv-D 2.2: kolla servicehistorik, DPF/EGR och att oljenivån inte stigit av regenerering vid mycket stadskörning.
• Automatlåda: överväg tätare ATF-byte vid frekvent släpkörning trots att den ofta marknadsförs som ”lifetime”.
• Manuell: provkör för att upptäcka eventuell kopplingsslirning efter tung släpanvändning.
• Bakre stötdämpare och fjädrar kan bli trötta om bilen dragit mycket – kontrollera höjd och dämpning.
• Eftermonterad dragkrok: säkerställ 13-polig elsats med korrekt kodning så att parkeringssensorer och lampövervakning fungerar.
• Däck: använd rätt lastindex/XL och rätt tryck vid släpkörning enligt instruktionsboken.
• Rostskydd: kontrollera bakluckekant, dörrkanter och underrede i bilar som gått i saltade miljöer.
• Infotainment MZD Connect: se till att mjukvaran är uppdaterad och att CarPlay/Android Auto fungerar om det är viktigt.

Drivlinorna är starka och den inbyggda säkerheten hög, men modellen är inte klassledande i varken maximal dragvikt eller lastvolym. Välj helst AWD och rätt motor (t.ex. D4/B5 eller Recharge AWD) om du ofta drar tungt och se till att bilen har fabriksmonterad, elutfällbar dragkrok och gärna självkompenserande bakdämpare.

Med 21 tester bakom sig är bilden ovanligt entydig: recensenterna ser V60 som en snygg, bekväm och gedigen kombi som fungerar som ett fullgott alternativ till en SUV. Formen utanpå och materialen inne i kupén lyfts i nästan varje test, liksom långfärdskomforten och utrymmet för både passagerare och packning. Kritiken samlas kring det skärmstyrda multimediasystemet, en drivlina som inte känns riktigt färdigputsad och att bilen sällan är rolig att köra. Testerna är också överens om att de starkaste versionerna imponerar mer med prestanda än med fjädringskomfort. Genomgående beskrivs den som en bil för den som prioriterar komfort, säkerhet och praktisk nytta framför körglädje.

• +Styrka:

  Gott om plats i baksätet och ett stort bagageutrymme med låg lastkant.

• −Svaghet:

  Drivlinan drar ner intrycket. Automatlådan tvekar vid igångkörning och fyrcylindrarna låter sträva när de pressas.

• −Svaghet:

  Laddhybriderna beskrivs som riktigt starka, men de kostar också klart mer än de vanliga bensinversionerna.

Där testerna går isär: Störst spridning gäller fjädringen. Flera tester tycker att bilen rullar mjukt och sammanhållet, medan de som kört sportigare utrustningsnivåer och Polestar-versionen beskriver den som stel och studsig på dålig asfalt och i låg fart. Bagageutrymmet delar också testerna: några kallar det stort och lättlastat, andra menar att volymen bara är medelmåttig när baksätet fällts.

• PHEV (Recharge) använder elbakaxel; vid låg eller hög batteritemperatur kan bakhjulsdriften begränsas, vilket kan märkas i branta backar med tungt släp.
• Välj gärna bil med dragpaket/extra kylning om du ofta kör tungt i backig terräng; annars kan växellådetemperaturen stiga vid långvarig belastning.
• Aisin 8-stegs automat mår bra av förebyggande oljebyte vid 12–15 000 mil om bilen dragit mycket släp, trots att serviceplanen ofta säger “livstid”.
• Elutfällbar dragkrok: säkerställ att motor/låsning fungerar och att 13-poliga uttaget är fritt från korrosion och ger korrekt 12 V-matning.
• Dieslar från tidiga årgångar: kontrollera att EGR-relaterade uppdateringar/återkallelser är gjorda.
• Maxlast kan vara låg på vissa exemplar (särskilt PHEV); verifiera lastvikt på typskylten så att passagerare + packning + kultryck ryms inom gränsen.
• Många bilar saknar reservhjul; överväg nödhjul om du kör långt med släp.

Bästa valet för tungt släp är 2.0 TDI (150/190 hk) med 4x4 och våtkopplings-DSG. Plug-in-hybriden iV har lägre dragvikt och betydligt mindre bagageutrymme.

Testerna är rörande överens: det här är en av de rymligaste bilarna som gick att köpa, oavsett prisklass. Benutrymmet bak jämförs återkommande med lyxlimousiner och bagageutrymmet beskrivs som enormt i både halvkombi och kombi. Recensenterna lyfter också den lugna, mjuka gången på långfärd och en kupé som känns mer påkostad än prislappen antyder. Kritiken samlas kring att bilen är trist att köra, att dubbelkopplingslådan tvekar i krypfart och att tillvalslistan snabbt drar iväg med priset. Flera tester landar i samma slutsats: den som vill ha plats och komfort får mycket, den som vill ha körglädje bör titta åt annat håll.

• +Styrka:

  Mjuk fjädring och låg ljudnivå gör den till en avspänd långfärdsbil.

• −Svaghet:

  Dieslarna låter sträva när de belastas. De större bensinmotorerna dricker mer än de ska.

• −Svaghet:

  Mycket utrustning för pengarna i standardversionerna, men tillvalen och toppmodellerna höjer priset snabbt.

Där testerna går isär: Kupékänslan delar recensenterna. Flera beskriver material och passform som gedigna och nästan premiumklassiga, medan andra tycker att den mörka, avskalade inredningen känns trist och färglös. Motorvalet skapar också delade meningar: 206-hästarsbensinen hyllas som stark och kvick i vissa tester, men får kritik för dragningar i ratten vid hård gaspådrag i andra.

• Undvik frekvent tung släpkörning med 1.4/1.5 TSI och torrkopplings-DSG (DQ200) på grund av risk för överhettning och slitage.
• Säkerställ DSG-oljebyte var 60 000 km och dokumenterad Haldex-service; många bilar saknar kvitto på detta.
• Verifiera att dragkroken är original och kodad i bilen, annars kan Trailer Stability Assist och lampövervakning utebli.
• Håll koll på kultryck (ofta 90 kg) och bilens nyttolast; välutrustade bilar kan ha lastvikt runt 550–600 kg.
• Provkör med last om möjligt; slitna bakdämpare/fjädrar märks tydligt med släp.
• Välj helst 17–18-tums hjul med XL-däck för bättre komfort och stabilitet än 19-tums vid släpkörning.
• Diesel: bevaka EGR/AdBlue-system och vattenpump (EA288), särskilt om bilen gått hårt med släp.
• För husvagn krävs 13-polig kontakt med konstantmatning; kontrollera att rätt funktion finns och är aktiverad.

Välj helst 2.0 TDI 4Motion med våtkopplad DSG för bästa tålighet och lugn ekipagedynamik.

Testerna är påfallande eniga om vad Passat B8 är: en stor, tystgående och påkostad familjebil som trivs bäst på långresa. Utrymmet bak, det stora bagageutrymmet i kombin och känslan av dyra material återkommer i nästan varje test. Kritiken samlas kring en fjädring som blir stel vid låg fart, en DSG-låda som tvekar från stillastående och en körupplevelse som håller föraren på distans. Flera recensenter landar i samma slutsats: det här är en komfortbil för den som kör mycket motorväg, inte en bil du köper för nöjet att svänga.

• +Styrka:

  Inredningen känns dyrare än prislappen antyder. Passform och material nämns genomgående som nära premiummärkena.

• +Styrka:

  Duger utmärkt som dragbil, med hög släpvagnsvikt och backhjälp för släp som lyfts fram som ovanligt användbar.

• −Svaghet:

  GTE-versionen kostar klart mer än motsvarande diesel. Den verkliga förbrukningen ligger långt från de officiella siffrorna när batteriet är tomt.

Där testerna går isär: Väghållningen skiljer testerna åt. Flera tester beskriver greppet och kurvtagningen som förvånansvärt bra för klassen, framför allt i den starka 206TSI-versionen med fyrhjulsdrift. Andra tycker att styrningen säger för lite och att bilen aldrig engagerar. Även fjädringen bedöms olika: vissa kallar den mjuk och avspänd, andra fast och småstudsig i låg fart.

• Säkerställ dokumenterad service: DSG-oljebyte var 60 000 km och Haldex-service ungefär var 60 000 km/3 år; missad service ger ryck och sämre grepp.
• Diesel: EGR/AdBlue-system (NOx-sensorer, SCR-katalysator) kan strula och är dyrt; provkör varm och kontrollera felkoder samt kallstarter.
• GTE har lägre dragvikt och högre egenvikt som äter av lastförmågan; verifiera att dragkrok och elsats är godkända för modellen.
• Kontrollera att dragkroken är rätt typgodkänd (fabrikslösning helst) och att Trailer Assist/parkering fungerar efter eventuella eftermonteringar.
• Inspektera bakvagnsbussningar, dämpare och däck för slitage efter mycket släpkörning; provkör i 90–110 km/h och känn efter pendling eller vibrationer.

Väljer du en 2.0 BlueHDi får du upp till cirka 1 800 kg, medan 1.5-diesel och bensin brukar ligga runt 1 500 kg och plug-in-hybriden klart lägre. Drivlinan med EAT8-automat fungerar mycket bra vid släpkörning och utrustningen för drag och säkerhet är modern. Lastutrymmet är funktionellt, men totala paketet riktar sig mer till måttliga än riktigt tunga släp.

Testerna är i stort överens om att 508 säljer på formen. Karossen väcker uppmärksamhet och kupén ser dyrare ut än märket antyder, med gott om utrustning som standard och en åttastegad automatlåda som får beröm i nästan varje test. Motorerna beskrivs som både starka och snåla. Laddhybriderna lyfts fram för låga driftskostnader när de faktiskt laddas. Kritiken samlas kring en trång baksits, skymd sikt bakåt, en fjädring som aldrig riktigt kommer till ro och priser som i toppversionerna hamnar nära premiummärkena utan att kupén riktigt håller hela vägen dit.

• −Svaghet:

  Sikten bakåt och snett bakåt är begränsad av smala rutor och tjocka stolpar.

• −Svaghet:

  Toppversionerna kostar nästan som tyska premiumbilar. Flera tester tycker att prislappen är svår att motivera mot billigare storkombis.

• −Svaghet:

  Laddhybriden går billigt om den laddas varje natt, men den utlovade elräckvidden och förbrukningen är svår att nå i verkligheten.

Där testerna går isär: Fjädringen delar testerna. Flera beskriver en bil som studsar och rör sig oroligt över småojämnheter även på motorväg, medan andra tvärtom kallar gången stadig och väl dämpad och lyfter fram 508 som en bekväm långfärdsbil. Även motorernas ljudnivå bedöms olika: vissa tycker de går tyst och kultiverat, andra att de låter mer ansträngt än hos konkurrenterna.

• Lastvikt kan vara begränsad på välutrustade exemplar; tung last + kultryck runt 75 kg kan göra att tillåten totalvikt överskrids.
• Vid frekvent tungt drag: planera tätare oljebyten i EAT8 och håll kylpaketet rent för att minska risken för värmeproblem vid långa stigningar.
• 19-tums hjul och lågprofildäck försämrar komfort och lugn med släp; 17–18 tum ger oftast stabilare och mjukare gång.
• Eftermonterad elsats kräver rätt kodning; felkopplad dragmodul kan störa parkeringssensorer och förarassistanssystem.

Välj helst 2.0‑diesel för hög dragvikt, gott om vrid och lugn gång, medan 1.5T-bensin är bättre för lättare släp. Utrustningsnivån kan vara mycket dragvänlig med fabriksdrag, släpvagnsstabilisering och starka LED-strålkastare, men den är inte klassledande i lastvolym eller maximala kultryck. Håll koll på automatlåde­service och dieslarnas avgasrening för problemfritt ägande.

Testerna är samstämmiga om vad Insignia är bra på: den är stor inuti, har ett rejält bagageutrymme och kommer med mycket utrustning för pengarna. Nästan varje test beskriver den som en bekväm långfärdsbil som rullar avspänt i motorvägsfart. Kritiken samlas kring en distanserad körupplevelse med lätt och livlös styrning, en kupé som känns billigare och mer daterad än konkurrenternas och ett multimediasystem som varken ser modernt ut eller är särskilt lätt att använda. Flera tester lyfter också att bensinmotorerna dricker mer än man väntar sig, medan dieslarna är de som verkligen håller nere förbrukningen. Genomgående får den godkänt som praktisk familjebil, men få recensenter blir förtjusta i den.

• +Styrka:

  Bekväm och tystgående i motorvägsfart, håller farten utan att kännas ansträngd.

• +Styrka:

  Rik standardutrustning i förhållande till vad bilen kostade ny.

• −Svaghet:

  Bensinmotorerna drar mycket och de minsta känns tröga. Dieslarna är de bränslesnåla i utbudet.

Där testerna går isär: Sportvarianterna delar recensenterna. Några tycker att VXR och GSi ger stadga, grepp och en oväntad skärpa i chassit, medan andra menar att de aldrig känns så snabba som siffrorna antyder och att styrningen förblir känslolös. Även ljudnivån bedöms olika: flera beskriver bilen som mjuk och tyst i gången, medan andra noterat vägbuller och vindbrus i högre farter.

• Service på automatlådan (olja/filter) vid ca 8–10 000 mil trots 'lifetime' – provkör varm och känn efter ryck/hugg vid växling.
• Diesel: kontrollera DPF/AdBlue-system (NOx-sensorer, nivågivare) och att bilen regelbundet fått sträckkörning.
• Kolla bakre fjäderben/dämparläckage på bilar med självutjämning (Nivomat-liknande); det är kostsamt att byta parvis.
• Om dragkrok är eftermonterad: verifiera att kodning/elsats är korrekt så att Trailer Stability Assist och lampövervakning fungerar.
• Fram- och bakvagnsbussningar samt hjullager kan vara slitna på exemplar som ofta dragit tungt – lyssna efter dunk/gnissel.
• Testa elektrisk baklucka och backkamera för fukt/glasyrfel; kontrollera kabelgenomföringar i bakluckan.