Säkraste bilarna enligt Euro NCAP

Autobroms med cyklist- och fotgängardetektion är standard, liksom lane keeping aid och adaptiv farthållare.

Testerna är samstämmigt positiva till XC60 som en lugn, påkostad premium-SUV med formstark design ute och inne. Nästan varje test lyfter kupén: gedigna material, sköna stolar och en rik säkerhets- och förarstödsutrustning som standard. Kritiken samlas kring multimediasystemet som är trögt och småpetigt att träffa rätt i, en fjädring som blir hård på stora fälgar, knappt bagage- och förvaringsutrymme samt en väghållning utan skärpa. Recensenterna är eniga om att den vänder sig till den som vill ha komfort och stillhet snarare än körglädje – den som söker det senare hänvisas genomgående till de tyska konkurrenterna.

• +Styrka:

  T8-laddhybriden accelererar hårt och ger användbar elräckvidd i de senare årsmodellerna.

• −Svaghet:

  Bagageutrymmet räcker inte till mot konkurrenterna. Småförvaringen i kupén är knapp.

• −Svaghet:

  Tråkig att köra. Styrningen säger lite, chassit hänger inte med i fart och växellådan tvekar vid gaspådrag från lågt varv.

Där testerna går isär: Åsikterna går isär om laddhybriden. Flera tester hyllar prestandan och elräckvidden, medan andra tycker att förbrukningen i verklig körning inte imponerar och att övergången mellan el och bensin sköts ryckigt. Komforten bedöms också olika: en del beskriver gången som mjuk och rogivande, andra som direkt hård – skillnaden verkar hänga på fälgstorlek och luftfjädring.

Baksätet har godkända isofix-fästen och barnsäkerheten betygsattes till 87% av Euro NCAP.

Testerna är påfallande samstämmiga: RAV4 är en förnuftsbil som gör allt familjelivet kräver utan att någonsin roa föraren. Hybriddriften lyfts fram i nästan varje test för sin låga förbrukning i verklig körning. Ryktet om få fel återkommer som ett av de tyngsta argumenten. Recensenterna berömmer också utrymmet, komforten och den generösa säkerhetsutrustningen redan från grundnivå. Kritiken samlas kring en själlös körupplevelse, en motor som låter ansträngd när den jobbar, en kupé som inte känns påkostad och ett pris som ligger över konkurrenternas. Flera tester konstaterar rakt ut att den som vill ha körglädje ska leta någon annanstans.

• +Styrka:

  Starkt rykte om driftsäkerhet och gedigen byggkvalitet återkommer i test efter test.

• +Styrka:

  Mycket säkerhetsutrustning som standard, även på enklare utrustningsnivåer.

• −Svaghet:

  Kupén ser trist ut och materialen känns inte dyra, multimediasystemet ligger efter konkurrenternas.

• −Svaghet:

  Dyrare i inköp än flera konkurrenter. Laddhybriden kostar rejält mer.

Där testerna går isär: Bilden av kupén går isär: flera tester kallar den trist och långt ifrån lyxig, medan andra tycker att den känns oväntat modern och välbyggd. Laddhybriden delar också åsikterna – den elektriska räckvidden och accelerationen hyllas, samtidigt som prislappen får andra att tycka att den inte går ihop.

Autobroms med cyklist- och fotgängardetektion samt filhållningsassistans ingår som standard. Isofix-fästen finns på båda yttre baksätena och passagerarplats fram.

Med 21 tester bakom sig är bilden ovanligt entydig: recensenterna ser V60 som en snygg, bekväm och gedigen kombi som fungerar som ett fullgott alternativ till en SUV. Formen utanpå och materialen inne i kupén lyfts i nästan varje test, liksom långfärdskomforten och utrymmet för både passagerare och packning. Kritiken samlas kring det skärmstyrda multimediasystemet, en drivlina som inte känns riktigt färdigputsad och att bilen sällan är rolig att köra. Testerna är också överens om att de starkaste versionerna imponerar mer med prestanda än med fjädringskomfort. Genomgående beskrivs den som en bil för den som prioriterar komfort, säkerhet och praktisk nytta framför körglädje.

• +Styrka:

  Gott om plats i baksätet och ett stort bagageutrymme med låg lastkant.

• −Svaghet:

  Drivlinan drar ner intrycket. Automatlådan tvekar vid igångkörning och fyrcylindrarna låter sträva när de pressas.

• −Svaghet:

  Laddhybriderna beskrivs som riktigt starka, men de kostar också klart mer än de vanliga bensinversionerna.

Där testerna går isär: Störst spridning gäller fjädringen. Flera tester tycker att bilen rullar mjukt och sammanhållet, medan de som kört sportigare utrustningsnivåer och Polestar-versionen beskriver den som stel och studsig på dålig asfalt och i låg fart. Bagageutrymmet delar också testerna: några kallar det stort och lättlastat, andra menar att volymen bara är medelmåttig när baksätet fällts.

Autobroms med cyklistskydd och filhållningsassistent är alltid standard, medan barnsäkerheten är genomgående väl omhändertagen med Isofix även fram.

Testerna är påfallande samstämmiga: Octavia IV lyfts fram som en av de mest användbara familjebilarna i klassen, med ett bagageutrymme som få konkurrenter matchar och en baksits där vuxna faktiskt får plats. Recensenterna återkommer till att den är bekväm på långfärd och att utrustningsnivån är hög i förhållande till priset. Kritiken samlas kring skärmstyrda klimatreglage, en körupplevelse som beskrivs som anonym och en motorpalett som krympt efter facelyftet. Flera tester landar i att det här är bilen man väljer av förnuftsskäl, inte för att den ska underhålla på en slingrig väg.

• +Styrka:

  Mycket standardutrustning i förhållande till prislappen. Verklig förbrukning imponerar på flera testare.

• −Svaghet:

  DSG-lådan tvekar i låg fart och vid igångkörning. Den hänger inte alltid med vid snabba gaspådrag.

• −Svaghet:

  Hårda plaster längre ner i kupén drar ner intrycket, även om ratt och reglage känns gedigna.

Där testerna går isär: Fjädringen delar testerna: vissa tycker att bilen är i mjukaste laget och gungar till över långa vågor, andra upplever den som stum och knycking i låg fart, särskilt på större fälgar. Även den sportiga vRS/RS splittrar – en del beskriver en välbalanserad och nyttig snabb kombi, andra saknar dramatik och motorljud jämfört med renodlade heta halvkombier. Synen på tillförlitligheten går också isär, där vissa flaggar för problem medan andra pekar på att Skoda brukar klara sig bra i ägarundersökningar.

EyeSight-systemet med autobroms och filhållningsassistans är standard på alla versioner.

Testerna beskriver genomgående Outback som en högt byggd kombi som gör precis det den lovar: mjuk gång, gott om plats och en fyrhjulsdrift som tar sig fram där vanliga SUV:ar ger upp. Komforten på långfärd återkommer i nästan varje test, liksom det rejäla intrycket i kupén och ryktet om hållbarhet. Kritiken samlas kring den sugmotorn som känns för svag, en CVT-låda som gnäller under acceleration, hög bränsleförbrukning och förarstöd som piper för mycket. Recensenterna är också eniga om att bilen inte bjuder in till fart – den är byggd för att transportera, inte underhålla.

• +Styrka:

  Rymlig kupé och stort bagageutrymme. Fyra vuxna sitter bra och lasten får plats utan trixande.

• +Styrka:

  Gediget byggd och hållbar kupé med gott rykte om driftsäkerhet, även om designen är sparsmakad.

• −Svaghet:

  Törstig i verkligheten, särskilt turbon som dessutom vill ha högoktanig bensin.

• −Svaghet:

  Förarstöden lägger sig i för ofta. Pipandet från varningssystemen irriterar i vardagen och många stänger av dem.

Där testerna går isär: Om turbomotorn löser problemet råder delade meningar. Flera tester tycker att den 2,4-liters turbon ger bilen den kraft den alltid saknat och gör den betydligt trevligare att köra. Andra menar att förbrukningen stiger så pass att vinsten äts upp. Några anser att Outback fortfarande är för dyr i förhållande till vad den erbjuder – där går betygen från två till fyra och en halv.

Barnsäkerheten är hög med Isofix på ytterplatserna bak och tydliga bältesindikatorer.

Med 58 tester är bilden ovanligt entydig: Q5 är den påkostade, tystgående familje-SUV:en som gör allt korrekt utan att beröra föraren. Recensenterna återkommer till kupékvaliteten, det låga ljudnivån i motorvägsfart och motorer som drar starkt utan att låta ansträngda. Kritiken samlas kring en styrning som säger lite om vägen, en stel gång på de största hjulen, ett baksäte och bagageutrymme som bara är medelmåttiga i klassen samt ett högt pris där mycket ligger på tillvalslistan. Att den inte är lika underhållande att köra som BMW X3, Porsche Macan eller Jaguar F-Pace nämns i nästan varje test – men de flesta konstaterar också att det knappast är därför folk köper en Q5.

• +Styrka:

  Motorerna imponerar brett. 2.0 TDI drar bra på låga varv med måttlig förbrukning. V6-dieseln beskrivs som närmast oansträngd i omkörningar.

• −Svaghet:

  Baksätet räcker för två vuxna men inte tre. Lastvolymen ligger under flera konkurrenter. Laddhybriden tappar dessutom bagageutrymme till batteriet.

• −Svaghet:

  Dyr att köpa och en lång tillvalslista, där en del av den mest lockande tekniken ligger utanför grundpriset.

Där testerna går isär: Kring SQ5 går testerna isär. En del beskriver den som väl avvägd, med adaptiva dämpare som gör den både bekväm och stadig, medan andra tycker att den saknar skärpa och effekt mot mer aggressiva rivaler och därför hamnar mittemellan. Även multimediasystemet delar recensenterna: pekplattan i de tidigare bilarna kallas krånglig, medan pekskärmen efter ansiktslyftet av vissa anses vara ett steg bakåt jämfört med den knappstyrda lösningen.

Modellen har Isofix på de yttre baksätena och ett aktivt filhållningssystem (Lane Keeping Assist).

Testerna är i stort överens om att GLC är en bekväm, tystgående familje-SUV som säljer på komfort, utrustning och kupékänsla snarare än körglädje. Den tysta gången i motorvägsfart, den stilrena interiören från C-klassen och den generösa standardutrustningen återkommer som plus i nästan varje test. Kritiken samlas kring en livlös styrning, en fjädring som blir stötig över vassa ojämnheter, sträva fyrcylindriga dieslar, en förbrukning som sällan matchar de utlovade siffrorna och dyra tillvalspaket. Flera tester slår fast att BMW X3 är roligare att köra och att Audi Q5 känns mer gediget byggd. Ordet som återkommer är kompetent men själlös – bilen gör jobbet utan att engagera föraren.

• +Styrka:

  SUV-karossen ger plats för fyra vuxna och stort bagageutrymme. Coupén tappar huvudhöjd bak, har hög lastkant och sämre sikt bakåt.

• −Svaghet:

  Fjädringen blir stötig över tvärgående skarvar och grusvägar, tydligast på 20- och 21-tumsfälgar.

• −Svaghet:

  Fyrcylindriga dieseln låter grov vid kallstart och hårt gaspådrag. Förbrukningen hamnar över de utlovade siffrorna.

• −Svaghet:

  Tillförlitligheten beskrivs som ojämn, med återkommande rapporter om egenheter i chassi och drivlina hos begagnade exemplar.

Där testerna går isär: Komforten delar testerna. Flera beskriver gången som mjuk och sammanhållen, särskilt med luftfjädring och mindre fälgar, medan andra tycker att bilen studsar och blir hård över vassa ojämnheter. Kring AMG-versionerna går det också isär: vissa tester hyllar hur väl två ton hålls i styr och hur mycket V8:an ger, andra tycker att fjädringen blir för stel, att däckbullret stör och att vikten tar bort skärpan.

Baksätet rymmer tre Isofix-fästen för barnstolar.

Testerna är samstämmiga om att CX-5 kör bättre än nästan allt annat i mellanklass-SUV-facket: styrningen är exakt, karossen håller sig plan i kurvor och bilen känns mer som en personbil än en hög familjevagn. Nästan varje test lyfter också kupén, som med sina material och sin passform känns dyrare än prislappen antyder. Byggkvaliteten beskrivs genomgående som mycket hög. Kritiken samlas kring de sugmotoriserade bensinvarianternas tröga gång, en baksits och ett bagageutrymme som är mindre än hos konkurrenterna, ett multimediasystem som hunnit bli daterat och avsaknaden av hybriddrift. Flera av de senare testerna konstaterar att generationen är gammal i tjänsten och att nyare rivaler numera är mer rationella val på plats och teknik.

• −Svaghet:

  Motor- och vindljud är väl dämpade, men däckljudet från grov asfalt tränger igenom i motorvägsfart.

• −Svaghet:

  Multimediasystemet har hamnat efter. Grafik och funktioner känns gamla. Skärmen går inte att peka på under körning.

• −Svaghet:

  Ingen hybridvariant genom hela generationen, vilket ger högre bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp än de elektrifierade rivalerna.

Där testerna går isär: Komforten skiljer testerna åt. Flera hyllar balansen mellan fjädring och väghållning, framför allt på 17-tumshjul, medan andra tycker att de dyrare versionerna på 19-tummare blir stumma och slår igenom över tvärgående skarvar. Motorvalet delar också: en del pekar ut turbobensinen som den som ger bilen karaktär, medan de europeiska och australiska testerna av dieseln beskriver den som tystare och betydligt starkare i mellanregistret.

Barnsäkerheten är hög tack vare 89 % i Euro NCAP:s barnskyddspoäng och lättåtkomliga Isofix-fästen på baksätet.

Testerna tecknar samma bild: en praktisk, rymlig och tystgående familje-SUV som gör vardagen enkel snarare än rolig. Återkommande beröm gäller utrymmet, det stora bagageutrymmet, komforten på långfärd och räckvidden med det större batteriet. Kritiken samlas kring de pekkänsliga reglagen och multimediasystemet, en kupé vars material inte matchar prislappen och en körupplevelse som lämnar föraren oengagerad. Flera tester påpekar också att koncernsyskon och konkurrenter erbjuder mer för mindre pengar, särskilt i de dyrare utrustningsnivåerna.

• +Styrka:

  Lång räckvidd och låg förbrukning med det stora 77 kWh-batteriet, upp mot 50 mil enligt mätvärden.

• −Svaghet:

  Kupématerialen håller inte prisnivån, med hårda plaster och en känsla som flera tester kallar billig för pengarna.

• −Svaghet:

  Laddeffekten stannar runt 125 kW utan 800-voltsteknik, vilket testerna tycker är medelmåttigt jämfört med konkurrenterna.

Där testerna går isär: Störst oenighet råder om GTX-versionen. Några tester menar att fyrhjulsdriften och det extra vridmomentet gör bilen märkbart roligare och tryggare på halt underlag, medan andra tycker att prestandan känns svagare än de 299 hästarna lovar och att sportambitionen inte märks bakom ratten. Ett par tester går till och med åt andra hållet och menar att de enklare bakhjulsdrivna varianterna är de trevligaste att köra.

Barnsäkerheten är hög med 86 % i NCAP:s delbetyg och fullvärdiga Isofix-fästen på båda ytterplatser bak.

Testerna är samstämmiga om att Kuga III kör bättre än de flesta familje-SUV:ar: den svarar villigt i kurvor och känns stabil utan att bli nervös. Hybriderna och särskilt laddhybriden återkommer som modellens starkaste kort tack vare låg förbrukning i verklig körning. Rymligheten framhålls också, framför allt baksätet med skjutbar och fällbar rygg. Kritiken samlas kring kupéns material och design, ett bagageutrymme som är mindre än konkurrenternas och ett multimediasystem som få blir imponerade av. Bilden som växer fram är en praktisk SUV med tydlig körglädje, där den upplevda kvaliteten inte hänger med de nyare rivalerna.

• +Styrka:

  Snåla hybrider. Laddhybriden går långt på el i vardagen och drar lite när batteriet är tomt.

• +Styrka:

  Mycket standardutrustning i förhållande till priset.

• −Svaghet:

  Stel fjädring på de sportigare ST-Line-versionerna, tydligast i lägre farter i stadstrafik.

Där testerna går isär: Multimediasystemet delar testerna. Några menar att uppdateringen 2024 innebar ett tydligt lyft, medan andra tycker att det nya gränssnittet blev krångligare att hitta i än det gamla – bland annat för att klimatreglagen flyttats in i skärmen.