Bästa suv:ar som är tysta

Med akustikglas, 19–20-tums hjul och gärna luftfjädring är kupén mycket stilla i motorvägsfart, medan 21–22 tum, run-flat-däck och sportchassi märkbart ökar bullret. Plug-in-hybriderna 45e/50e ger dessutom låg ljudnivå i vardagskörning tack vare eldrift.

Med 27 tester är bilden ovanligt entydig: X5 räknas genomgående till toppskiktet bland stora lyx-SUV:ar. Den får höga betyg i nästan varje test. Mest beröm får kupén, där material, passform och reglage upplevs som påkostade. Även motorerna får beröm – sexcylindriga diesel xDrive30d pekas ut som den variant som gör mest rätt för minst pengar, medan laddhybriden hyllas för lång elräckvidd och stark acceleration. Recensenterna är också överens om att den bär sin storlek väl på väg och känns mer sammanhållen än de flesta konkurrenterna i klassen. Kritiken samlas kring en lång och dyr tillvalslista, en tredje sätesrad som är trång eller helt saknas beroende på marknad och årsmodell och en fjädring som blir stötig på de största hjulen.

• +Styrka:

  Laddhybriden går långt på el och accelererar som en betydligt större motor.

• −Svaghet:

  På 21-tumshjul blir gången stötig över ojämnheter och småskarvar hörs in i kupén.

• −Svaghet:

  Priset drar snabbt iväg. Många av de funktioner testerna gillar mest ligger på tillvalslistan. V8-motorn kostar avsevärt extra.

Där testerna går isär: Här går testerna tydligt isär. Flera europeiska och australiska tester beskriver X5 som klassens roligaste att köra, med precis styrning och god kontroll över tyngden. En stor grupp amerikanska tester återkommer i stället, årsmodell efter årsmodell, till att den inte är så lättfotad som en BMW borde vara och att styrningen ger för lite känsla kring nolläget.

• Byt från run-flat till tysta touringdäck med akustikskum om möjligt; säkerställ korrekt TPMS och godkänd last-/hastighetsklass.
• Önskas maximal isolering, säkerställ tvåaxlig luftfjädring (2VR); provkör även bilar med Adaptive M (2VF) då de kan låta mer på grov asfalt.
• Plug-in-hybrider (45e/50e) är mycket tysta i eldrift; kontrollera att mjukvaran är uppdaterad så att motorinkoppling sker mjukt under belastning.
• Kontrollera däckslitage (cupping/fjädring), hjulinställning och hjullager; ojämnt slitage ger drönande ljud i motorvägsfart.

Den är dock känslig för hjulstorlek och däckval, vilket kan öka däcksbuller på grov svensk asfalt. Med rätt specifikation kan den konkurrera väl med de tystare i segmentet.

Testerna är samstämmiga om att XC90 är byggd för att ta familjen bekvämt och tryggt från A till B, inte för att underhålla föraren. Kupén hyllas i nästan varje test: materialen, den återhållsamma designen och plats för sju får beröm även tio år efter lanseringen. Den generösa säkerhetsutrustningen återkommer som ett tungt plus. Kritiken samlas kring en fjädring som studsar på ojämnt underlag, ett multimediasystem som svarar segt och kräver inlärning samt fyrcylindriga motorer som låter sträva när de jobbar. Om T8 är recensenterna eniga om att prestandan är stark men elräckvidden kort och att bilen inte kan snabbladdas. Flera påpekar också att grundpriset stiger snabbt när tillvalslistan används.

• +Styrka:

  Tystgående och lågmäld i marschfart. Bilen känns stabil och avspänd på långfärd.

• −Svaghet:

  De fyrcylindriga motorerna låter grova och ansträngda när de belastas, vilket bryter mot den lyxiga tonen i övrigt.

• −Svaghet:

  T8 accelererar överraskande hårt. Elräckvidden är kort mot konkurrenterna och batteriet kan inte snabbladdas. Tomt batteri höjer bränsleförbrukningen märkbart.

Där testerna går isär: Åkkomforten delar testerna. En del beskriver gången som riktigt behaglig, framför allt med luftfjädring, medan andra tycker att bilen är stum och stötig över dåligt underlag – skillnaden verkar hänga på fjädringsval och fälgstorlek. Tredje sätesradens användbarhet skiljer sig också: brittiska tester talar om plats för sju vuxna, medan flera amerikanska konstaterar att bakersta raden i praktiken är en barnplats.

• T8 är mycket tyst på el men bensinmotorn kan höras när den slår till under belastning; provkör i hybridläge.
• Diesel D5 kan låta sträv vid kallstart och kortkörningar; lyssna efter oväntat skrammel och vibrationsljud.
• Takräcken och monterade taklastbågar ökar vindbrus märkbart i högre fart.
• Däckval spelar stor roll: välj komfortinriktade däck och kontrollera mönsterslitage/”cupping” som kan ge brummande ljud.

Med rätt hjul- och däckval, gärna 20 tum, håller den nere däcksbuller även på grov nordisk asfalt. Akustikglas, genomarbetad aerodynamik och en styv kaross gör den särskilt lämpad för tysta långresor.

Testerna är påfallande eniga: iX beskrivs genomgående som en av de mest fulländade lyxelbilarna, med en tystnad och en mjukhet i gången som få rivaler matchar. Kupén återkommer som en höjdpunkt – rymlig, ljus och påkostad – och kraften finns där direkt i alla versioner, samtidigt som de större batterierna ger räckvidd som håller för långresor. Kritiken samlas kring formspråket som splittrar i nästan varje test, ett bagageutrymme som är mindre än konkurrenternas, den höga vikten och prislappen med dyra tillval. Flera tester påpekar också att bilen aldrig gör anspråk på att vara en förarbil i klassisk BMW-mening, utan är byggd för att skärma av omvärlden.

• +Styrka:

  Rymlig och påkostad kupé med loungekänsla. Materialen och sittkomforten fram får beröm i nästan varje test.

• +Styrka:

  Kraften kommer omedelbart och räcker gott även i instegsversionen. M-varianterna accelererar häpnadsväckande snabbt för en bil på över 2,5 ton.

• −Svaghet:

  Högt pris och dyra tillval. Vikten märks både i förbrukningen och i hur bilen uppför sig när tempot höjs.

• −Svaghet:

  Mycket funktioner ligger i pekskärmen. Klimatreglagen pekas ut som småpetiga att träffa rätt på under körning.

Där testerna går isär: Kördynamiken skiljer testerna åt. En del hyllar iX som en av de bästa stora el-SUV:arna att köra, med precis styrning och förvånansvärt liten kroppsrörelse för vikten, medan andra menar att den aldrig engagerar och pekar på att BMW själva inte marknadsför den som en förarbil. Räckvidden bedöms också olika: tidiga tester av det mindre batteriet i xDrive40 tyckte den verkliga räckvidden var svag, medan de uppdaterade versionerna får beröm för att faktiskt nå de utlovade siffrorna. Ett test lyfter dessutom svaga tillförlitlighetssiffror från ägarenkäter – något övriga inte berör.

• Takräcken eller last på taket adderar vindljud, och panoramaglastaket kan förstärka ljudet av kraftigt regn.
• M60-versionen har ofta styvare chassi och bredare däck, vilket kan ge mer väg- och däckljud än xDrive40/50.
• Eftermarknadsdäck utan akustikskum och med hårdare gummiblandning kan öka resonans och kupébuller märkbart.
• Värmepump och kylfläktar kan höras vid stillastående under batteriförvärmning eller snabbladdning, även om färdljudet i hastighet är mycket lågt.

PHEV‑versionerna (Recharge) ger låg ljudnivå i eldrift och bilar med mindre hjul samt laminerade sidorutor dämpar däck- och vindljud effektivt. Större fälgar och grov nordisk asfalt kan dock lyfta däckmullret, så rätt hjul- och däckval är avgörande.

Testerna är samstämmigt positiva till XC60 som en lugn, påkostad premium-SUV med formstark design ute och inne. Nästan varje test lyfter kupén: gedigna material, sköna stolar och en rik säkerhets- och förarstödsutrustning som standard. Kritiken samlas kring multimediasystemet som är trögt och småpetigt att träffa rätt i, en fjädring som blir hård på stora fälgar, knappt bagage- och förvaringsutrymme samt en väghållning utan skärpa. Recensenterna är eniga om att den vänder sig till den som vill ha komfort och stillhet snarare än körglädje – den som söker det senare hänvisas genomgående till de tyska konkurrenterna.

• +Styrka:

  T8-laddhybriden accelererar hårt och ger användbar elräckvidd i de senare årsmodellerna.

• −Svaghet:

  Bagageutrymmet räcker inte till mot konkurrenterna. Småförvaringen i kupén är knapp.

• −Svaghet:

  Tråkig att köra. Styrningen säger lite, chassit hänger inte med i fart och växellådan tvekar vid gaspådrag från lågt varv.

Där testerna går isär: Åsikterna går isär om laddhybriden. Flera tester hyllar prestandan och elräckvidden, medan andra tycker att förbrukningen i verklig körning inte imponerar och att övergången mellan el och bensin sköts ryckigt. Komforten bedöms också olika: en del beskriver gången som mjuk och rogivande, andra som direkt hård – skillnaden verkar hänga på fälgstorlek och luftfjädring.

• Provkör på grov asfalt i 90–110 km/h för att bedöma däckmuller innan köp.
• Recharge PHEV före MY2022 har mindre batteri och går oftare igång med bensinmotorn vid högre fart, vilket höjer ljudnivån.
• Takräcken och takbox ökar vindbruset markant på motorväg – provkör gärna både med och utan.
• Däckmodell och slitage påverkar mycket; sportdäck med styv stomme och fyrkantig skulder bullrar mer än touringdäck.

På motorväg är vindbruset välkontrollerat, men däckmuller kan bli påtagligt på grov asfalt om bilen har 19–20-tumshjul. Oberoende mätningar visar ofta kupéljud runt 68–70 dBA i 110 km/h beroende på version och hjul/täckning. Välj mindre hjul och akustikglas-spec för att få en nivå som närmar sig de tystaste konkurrenterna.

Testerna är i stort eniga: Sorento IV är en genomarbetad sjusitsig familjebil där utrustningsnivån och den praktiska kupén är de tyngsta argumenten. Nästan varje test lyfter det breda motorprogrammet med diesel, hybrid och laddhybrid. Samma tester framhåller att bilen är stabil och tystgående i landsvägsfart. Kritiken samlas kring en tredje sätesrad som fungerar för barn men blir trång för vuxna, ett bagageutrymme som krymper till nästan ingenting med alla sju platser uppe och en fjädring som studsar en del i låg fart på dåligt underlag. Flera tester påpekar också att priset klättrat uppåt, särskilt för laddhybriden. De noterar dessutom att laddhybriden inte drar mindre än den vanliga hybriden när batteriet är tömt.

• +Styrka:

  Stabil och tystgående på motorväg, känns aldrig ostadig för sin storlek.

• −Svaghet:

  Bagageutrymmet är litet när alla sju platser används, även om det är stort med raderna nedfällda.

• −Svaghet:

  Laddhybriden kostar betydligt mer än övriga versioner och sjunker till vanlig hybridnivå när batteriet är tomt.

Där testerna går isär: Motorvalet delar testerna. Många utser 2,2-dieseln till den bästa i programmet för sitt vridmoment och sin låga förbrukning, medan andra hyllar bensin-V6:ans mjuka gång – dock med anmärkning om hög förbrukning och drivlinereaktioner i ratten på framhjulsdrivna bilar. Kupékvaliteten bedöms också olika: en del beskriver material och passform som nästan premium, andra tycker att den inte når upp till de dyrare konkurrenterna.

• Vinterdäck (särskilt nordiska friktionsdäck) ökar väg- och däckljud mer på stora fälgar.
• Takräcken/takbox och stark sidvind kan ge märkbart extra vindbrus över 120 km/h.
• Dieselmodellen har hörbart knatter vid kallstart; provkör kall om du är känslig för detta.

Faceliften 2023 till Q8 e-tron förbättrade tätningar och aerodynamik, vilket sänker bullret ytterligare. Välj 19–20 tum hjul och EV-specifika akustikdäck för bästa kupélugn på grov asfalt. Testkör i motorvägsfart på din vanliga beläggning för att bedöma vind- och däckljud.

Testerna tecknar bilden av en tyst, mjukt gående och påkostad elbil som mest av allt vill vara bekväm. Kupén hyllas nästan genomgående för material och byggkvalitet. Recensenterna återkommer till hur stabilt och avslappnat bilen rullar i högre farter. Kritiken samlas kring räckvidden, den höga vikten och förbrukningen, ett multimediasystem som kräver för mycket fingerpetande och kameraspeglarna som fanns som tillval. Flera tester påpekar också att konkurrenterna från samma tid gav mer körglädje för pengarna.

• +Styrka:

  Stark acceleration och fyrhjulsdrift som ger grepp även på halt underlag.

• +Styrka:

  Gott om plats för fem vuxna. Kupén fungerar för långresa.

• −Svaghet:

  Kameraspeglarna som tillval ger begränsad överblick. Skärmarna i dörrsidan kräver lång tillvänjning.

Där testerna går isär: Kördynamiken delar testerna. En del beskriver e-tron som förvånansvärt engagerande att köra även på krokig väg, medan andra tycker att den är för distanserad och pekar ut Jaguar I-Pace som klart roligare. Bagageutrymmet bedöms också olika: vissa kallar bilen mycket praktisk, andra tycker att lastutrymmet är snålt för en bil i den här storleken.

• Kontrollera däckslitage bak för “sågtänder”; rotera var 8 000–10 000 km för att förebygga dronande ljud.
• Takräcken, box eller tvärbalkar ökar vindbrus markant; ta av dem när de inte används.
• S line/sportchassi ger mer struktur- och däckljud; välj standard-luftfjädring om komfort och tystnad är prio.
• Eftermarknadsfälgar med låg ET och bredare däck kan ge mer buller och stänk i kupén.

Plug-in-hybriderna 50/55 TFSI e är tystast i stadstrafik tack vare eldrift, medan standardbensin (45 TFSI) och den sexcylindriga dieseln (3.0 TDI) är välisolerade på landsväg. Välj 18–19 tum hjul, däck med tyst fokus och akustikglas på sidorna (tillval 4KR) för bästa NVH. Undvik sportchassi och de största hjulen om låg ljudnivå är prioritet.

Med 58 tester är bilden ovanligt entydig: Q5 är den påkostade, tystgående familje-SUV:en som gör allt korrekt utan att beröra föraren. Recensenterna återkommer till kupékvaliteten, det låga ljudnivån i motorvägsfart och motorer som drar starkt utan att låta ansträngda. Kritiken samlas kring en styrning som säger lite om vägen, en stel gång på de största hjulen, ett baksäte och bagageutrymme som bara är medelmåttiga i klassen samt ett högt pris där mycket ligger på tillvalslistan. Att den inte är lika underhållande att köra som BMW X3, Porsche Macan eller Jaguar F-Pace nämns i nästan varje test – men de flesta konstaterar också att det knappast är därför folk köper en Q5.

• +Styrka:

  Motorerna imponerar brett. 2.0 TDI drar bra på låga varv med måttlig förbrukning. V6-dieseln beskrivs som närmast oansträngd i omkörningar.

• −Svaghet:

  Baksätet räcker för två vuxna men inte tre. Lastvolymen ligger under flera konkurrenter. Laddhybriden tappar dessutom bagageutrymme till batteriet.

• −Svaghet:

  Dyr att köpa och en lång tillvalslista, där en del av den mest lockande tekniken ligger utanför grundpriset.

Där testerna går isär: Kring SQ5 går testerna isär. En del beskriver den som väl avvägd, med adaptiva dämpare som gör den både bekväm och stadig, medan andra tycker att den saknar skärpa och effekt mot mer aggressiva rivaler och därför hamnar mittemellan. Även multimediasystemet delar recensenterna: pekplattan i de tidigare bilarna kallas krånglig, medan pekskärmen efter ansiktslyftet av vissa anses vara ett steg bakåt jämfört med den knappstyrda lösningen.

• Panoramatak kan ge extra vindrus och knäppningar; kontrollera solskyddets passform och gummilister vid provkörning i motorvägsfart.
• Plug-in-hybrider är tysta i stad, men på motorväg hörs bensinmotorn mer under låg batterinivå – provkör i hybridläge vid 100–120 km/h.
• Dieselmodeller låter mer vid kallstart; slitna motor- och växellådinfästningar kan förstärka vibrationer på exemplar med högre miltal.
• Takräckesbågar med fyrkantig profil kan vissla; välj vingformade tvärbalkar och ta av dem när de inte används för att minska vindljud.

Plug-in-hybriderna utmärker sig i vardagskörning tack vare eldrift, och den nya generationen 2023 har märkbart bättre aerodynamik. Vissa specifikationer (stora hjul, sportchassi, AMG-versioner) kan dock höja bullernivån på grov asfalt.

Testerna är i stort överens om att GLC är en bekväm, tystgående familje-SUV som säljer på komfort, utrustning och kupékänsla snarare än körglädje. Den tysta gången i motorvägsfart, den stilrena interiören från C-klassen och den generösa standardutrustningen återkommer som plus i nästan varje test. Kritiken samlas kring en livlös styrning, en fjädring som blir stötig över vassa ojämnheter, sträva fyrcylindriga dieslar, en förbrukning som sällan matchar de utlovade siffrorna och dyra tillvalspaket. Flera tester slår fast att BMW X3 är roligare att köra och att Audi Q5 känns mer gediget byggd. Ordet som återkommer är kompetent men själlös – bilen gör jobbet utan att engagera föraren.

• +Styrka:

  SUV-karossen ger plats för fyra vuxna och stort bagageutrymme. Coupén tappar huvudhöjd bak, har hög lastkant och sämre sikt bakåt.

• −Svaghet:

  Fjädringen blir stötig över tvärgående skarvar och grusvägar, tydligast på 20- och 21-tumsfälgar.

• −Svaghet:

  Fyrcylindriga dieseln låter grov vid kallstart och hårt gaspådrag. Förbrukningen hamnar över de utlovade siffrorna.

• −Svaghet:

  Tillförlitligheten beskrivs som ojämn, med återkommande rapporter om egenheter i chassi och drivlina hos begagnade exemplar.

Där testerna går isär: Komforten delar testerna. Flera beskriver gången som mjuk och sammanhållen, särskilt med luftfjädring och mindre fälgar, medan andra tycker att bilen studsar och blir hård över vassa ojämnheter. Kring AMG-versionerna går det också isär: vissa tester hyllar hur väl två ton hålls i styr och hur mycket V8:an ger, andra tycker att fjädringen blir för stel, att däckbullret stör och att vikten tar bort skärpan.

• Sök exemplar med laminerade sidorutor/akustikglas och extra ljudisolering – stor effekt i motorvägsfart.
• AMG 43/63 och sportchassi ger högre ljudnivå och hårdare gång; välj standardchassi för mest lugn.
• Kontrollera däckslitage (sågtand/cupping) och hjulinställning – felaktigt slitage ger ylande/hummande ljud.
• Panoramatak kan ge knarr/vindbrus på enstaka bilar; provkör i 110–120 km/h och lyssna noga.

Hybriderna och laddhybriden bidrar till låg bullernivå i låg‑ till medelhastighet, men grov asfalt och stora hjul kan öka däckljudet. Välj rätt hjul/däck och undvik sportigare paket om maximal tystnad är prioritet.

Testerna är samstämmiga om att NX säljer på kvalitetskänsla och lugn snarare än körglädje. Nästan varje test lyfter den påkostade kupén, de bekväma stolarna och hur tyst bilen rullar i stadsfart. Den goda tillförlitligheten återkommer som ett tungt plus. Kritiken samlas kring multimediasystemets pekplatta, en hybriddrivlina som ljuder högt när den pressas och en fjädring som kan bli stötig. Recensenterna beskriver den genomgående som en bil för den som vill sitta bekvämt och slippa problem, inte för den som vill ha en engagerande SUV.

• +Styrka:

  Tillförlitligheten framhålls som modellens starkaste kort, tillsammans med lång garanti och gedigen ihopsättning.

• −Svaghet:

  Fjädringen är stötig över dålig asfalt och vägbullret stiger på grov beläggning.

• −Svaghet:

  Tråkig att köra jämfört med tyska konkurrenter. Styrningen säger lite om greppet och karossen lutar tidigt i kurvorna.

Där testerna går isär: Synen på drivlinorna går isär. Turbobensinvarianterna får beröm för att vara pigga och för en väl avvägd balans mellan komfort och väghållning, medan hybriden av flera beskrivs som seg och rörig när tempot höjs. Bränsleförbrukningen splittrar också: några kallar hybriden snålkörd, andra menar att den dricker mer än väntat och tappar mot europeiska konkurrenter.

• Hybridernas e‑CVT kan ge motorljud/drön vid kraftig acceleration – kontrollera på backar och omkörningar.
• Panoramaglastak och takräcken kan öka vindbrus; lyssna efter sus och kontrollera tätningar vid provkörning.
• Vinterdäck (särskilt dubbade) kan höja bullernivån markant – välj tysta friktionsdäck om möjligt.

Faceliften 2020 gav mer isolering och finputsad fjädring, medan hybriden är extremt stilla i låg fart men kan låta mer vid kraftig acceleration.

Testerna beskriver genomgående en stor lyx-SUV byggd för att färdas bekvämt snarare än fort. Den mjuka gången, den låga ljudnivån och kupéns påkostade material lyfts i nästan varje test, tillsammans med en rik standardutrustning och ett starkt rykte om driftsäkerhet. Kritiken samlas kring multimediasystemet med pekplatta, en väghållning som ingen kallar rolig och en tredje sätesrad i RX L som bara duger för barn. Recensenterna är också eniga om att drivlinan känns trög när man verkligen trycker på, oavsett om det är V6-hybriden eller fyrcylindrig turbo. Bilden som växer fram är en bil för den som vill åka avspänt, inte för den som vill ha känsla i ratten.

• +Styrka:

  Gedigen kupé där material och passform håller hög klass, i flera tester bättre än de tyska konkurrenternas.

• +Styrka:

  Ett återkommande beröm för hög standardutrustning och ett rykte om få fel och lång livslängd.

• −Svaghet:

  Drivlinan är trög vid kickdown och motorn tjuter högt när den steglösa växellådan håller uppe varvtalet.

• −Svaghet:

  Tredje sätesraden i RX L är trång och svår att krypa in i. Enligt testerna duger den bara för barn.

Där testerna går isär: Bränsleekonomin bedöms olika. Hybriden hyllas för låg förbrukning i stadstrafik och flera tester noterar bra siffror även på långfärd, medan andra tycker att den fortfarande dricker mer än man väntar sig av en hybrid. Formspråket delar också recensenterna: några gillar att den vågar sticka ut, andra kallar fronten direkt frånstötande.

• Kontrollera däck för cupping och felaktig hjulinställning; det kan låta som hjullager men är oftast däckrelaterat.
• Takräcken/tvärbalkar och takbox ger påtagligt extra vindljud; ta av vid vardagskörning.
• Vissa exemplar rullar på run-flat eller hårda OE-däck; byte till mjukare non-run-flat sänker buller märkbart.
• F Sport med sportchassi och fastare bussningar släpper igenom mer vägstruktur och är något högljuddare.
• Eftermonterade vindrutor utan akustiklaminering kan öka brus; kontrollera märkning 'acoustic/laminated' på glaset.